Terrafilm grundades 1938 av filmkritikern och regissören Lorens Marmstedt. Ambitionerna var höga då han ville låta influenser från Frankrike, England och USA förnya Sveriges filmproduktion. Bolaget gav Ingmar Bergman fria händer att göra Fängelse (1949) och producerade flera av Hasse Ekmans framstående filmer, bland annat Flickan från tredje raden (1949) och Flicka och hyacinter (1950).… → Visa mer
Terrafilm grundades 1938 av filmkritikern och regissören Lorens Marmstedt. Ambitionerna var höga då han ville låta influenser från Frankrike, England och USA förnya Sveriges filmproduktion. Bolaget gav Ingmar Bergman fria händer att göra Fängelse (1949) och producerade flera av Hasse Ekmans framstående filmer, bland annat Flickan från tredje raden (1949) och Flicka och hyacinter (1950). Filmatiseringen av Viktor Rydbergs Singoalla (Christian-Jaque, 1949) blev Sveriges största och dyraste filmproduktion någonsin då den samtidigt spelades in i en svensk, fransk och engelsk version.
Terras fönster beskrivs som en kortfilmstidning och är Terrafilms motsvarighet till andra bolags journalfilmer. I Sverige startades t.ex. Svenska Bios veckorevy 1914 som blev mer känd under namnet SF-journalen. Innehållet var ofta en blandning av aktuella händelser i Sverige med reportage från utlandet. Terras fönster visades som förfilmer till bolagets långfilmer och i innehållet skymtar flera regissörer och skådespelare med koppling till Terrafilm förbi. Vi får t.ex. följa med bakom kameran under inspelningen av Singoalla. De olika inslagen är överlag av den trivsamma sorten med flera sång- och klippkavalkader. Ett reportage från Portugal utmärker sig genom att i förbifarten nämna hur diktatorn António de Oliveira Salazar styr med järnhand och att ett förfluget ord på en gata kan räcka för inackordering i de välbesökta fängelserna.
Utformningen av Terras fönster som en kortfilmstidning visualiseras inte bara genom att de olika reportageinslagen presenteras under typiska rubriker som Veckans sport och Modespalten. I den första filmen har tidningskiosken på Stureplan en affisch för Terras fönster och i en annan film spelar den ständige speakern Sigge Fürst tidningsförsäljare på ett tåg. ”Nytt nummer av Terras fönster!”, ropar han och sträcker över en tidning till en passagerare. Ytterligare ett exempel är när Ville Wallén, under rubriken Läsarnas egna sidor, dyker upp och presenterar sig som lösnummerköpare. Dessa återkommande anspelningar är intressanta ur ett intermedialt perspektiv då de visar hur Terras fönster lånar karakteristiska inslag från tidningsmediet för att återskapa och förändra dem genom filmmediet.
Terrafilms sista internationella produktion blev dans- och färgexperimentet Eldfågeln (Hasse Ekman, 1952). Succén uteblev och bolaget fick allt svårare att fungera som självständigt produktionsbolag då Anders Sandrew inte längre ville stötta Marmstedts satsningar ekonomiskt. Att deras sista fönster-film hade premiär 1954 är talande för journalfilmen i stort. I och med televisionens genombrott två år senare försvann behovet av dessa filmer på biograferna.
Lästips:
↑ Visa mindre
