Runt förra sekelskiftet begav sig svenskar inte bara till USA utan också till Sydamerika. I filmer från Colombia, Argentina och Brasilien syns svenska migranter i färd att bygga sina nya liv. Många fick det dock tuffare än planerat när sjukdomar och väder slog till.
Från slutet av 1800–talet och ända fram till 1940–talet emigrerade tiotusentals svenskar till Sydamerika i jakten på ett… → Visa mer
Runt förra sekelskiftet begav sig svenskar inte bara till USA utan också till Sydamerika. I filmer från Colombia, Argentina och Brasilien syns svenska migranter i färd att bygga sina nya liv. Många fick det dock tuffare än planerat när sjukdomar och väder slog till.
Från slutet av 1800–talet och ända fram till 1940–talet emigrerade tiotusentals svenskar till Sydamerika i jakten på ett bättre liv. Brasilien var det populäraste resmålet då landet erbjöd gratis båtresor över Atlanten och förmånliga jordlotter med fem års avbetalning och hjälp med verktyg och mat under det första halvåret. Skälet till detta var inledningsvis att landet efter avskaffandet av slaveriet 1888 var i stort behov av arbetare till sockerplantagen. Under en period fanns det till och med ett särskilt emigrationskontor i Malmö som kallades ”Brasilianska kontoret”. I skriften ”Vägledning och rådgivare för invandrare till Brasiliens Förenta stater (1891) kunde man bland annat läsa: ”Gån dit ut, mina barn! Därute i Nya världen finns det fruktbara jordvidder att uppodla och bruka, där finns det välstånd att vinna, stundom rikedom.” För migranterna var Sydamerika ett betydligt billigare alternativ än Nordamerika. Resan gick via Hamburg och väl framme bosatte sig de flesta i den sydliga provinsen Rio Grande do Sul.
Från början av 1900 – talet bosatte sig även många svenskar sig i den argentinska provinsen Misiones. Där hade den argentinska staten inlett en kampanj för att få folk att odla yerba vars blad torkas för att göra mate, landets nationaldryck. En del tog sig till det nya landet från Brasilien med hjälp av machete genom djungeln och drabbades under färden av tropiska sjukdomar. En femtedel dog i det som kommit att kallas dödenskaravan. Staden där de flesta sedan slog sig ned kallades först för Villa Svea men fick 1928 namnet Oberá. Runt niohundra svenskar bodde i området på 40–talet där det fanns en svensk församling och en skola där undervisningen bedrevs på svenska. Än idag kan man höra svenska talas i Oberá.
Många av de som flyttade till Sydamerika var dock fattiga stadsbor och fabriksarbetare utan tidigare erfarenhet av odling som slet ont på fälten. Sjukdomar som kolera, hepatit och dysenteri var vanliga och området drabbades återkommande av torrperioder som förstörde skörden. Dessutom var jorden på många ställen mager. 1911 förstördes dessutom mångas egendomar av en stor översvämning vilket gjorde att en del tog chansen att återvända hem på den svenska statens bekostnad. En del stannade dock kvar och intresset hemma i Sverige för länderna på andra sidan Atlanten och de gamla svenskbygderna höll i sig. Vi har här samlat ett antal 40- och 50-tals filmer på temat.
Text: Wanda Bendjelloul, filmkritiker och författare, 2017
Lästips:
- Flodell, Sven Arne, ”Nova Suecia”: Svenska bosättningar i Argentina och Brasilien (Stockholm: Stiftelsen Sverige och kristen tro, 2009)
- Giambanco, Solveig och Eva Wernlid, Misiones: Svenskarna och den röda jorden (Stockholm: S. Giambanco, 1997)
- Retsö, Dag, Brasiliens historia (Lund: Historiska Media, 2014)
- Rock, David, Argentina 1516–1982: From Spanish Colonization to the Falklands War (London: Tauris, 1986)
- Wilhelm, prins av Sverige, Röda jordens svenskar (Stockholm: Norstedt, 1948)
↑ Visa mindre
