Under flera decennier vid mitten av 1900-talet var filmaren, fotografen och författaren Stig Wesslén (1902-1987) ett välkänt namn. Wesslén hade som forstmästare sett hur den mänskliga civilisationen hotade den orörda naturen, och med sina populära filmer, böcker och föredrag ville han både dokumentera vårt lands vildmark och vinna gehör för vikten av att bevara den. En av sina största framgångar… → Visa mer
Under flera decennier vid mitten av 1900-talet var filmaren, fotografen och författaren Stig Wesslén (1902-1987) ett välkänt namn. Wesslén hade som forstmästare sett hur den mänskliga civilisationen hotade den orörda naturen, och med sina populära filmer, böcker och föredrag ville han både dokumentera vårt lands vildmark och vinna gehör för vikten av att bevara den. En av sina största framgångar som naturfilmare nådde Wesslén när han som förste person någonsin lyckades fånga vilda svenska brunbjörnar på film. Dessa bilder kom att ingå i långfilmen I Lapplandsbjörnens rike (1940), en film som även i bild visar Wesslén och hans medarbetare i deras krävande arbete med att göra autentiska filmupptagningar av oskrämda, vilda djur. Just synen på autencitet skilde Wesslén från den samtida och numera avsevärt mera välkända kollegan Arne Sucksdorff, som ofta inte drog sig för att iscensätta naturbilderna i sina filmer.
Under sitt arbete med att skildra naturen kom Wesslén även den samiska kulturen nära, och då han ansåg att den traditionella samiska kulturen var hotad av det moderna samhället ville han dokumentera den innan det var för sent. Detta kom att resultera i både den renodlade dokumentärfilmen Från vinterviste till sommarfjäll (1949) och spelfilmen Sampo Lappelill (1949, medregi Rolf Husberg), men också i två av de kortfilmer som presenteras här: Med lapparna till fjälls (1944) och Vårvinterrajden (1944). Den tredje kortfilmen som lagts ut, Med Stig Wesslén i Lapplandsfjällen (1940), är däremot av annan karaktär med regissören såväl bakom som framför kameran. Wessléns sista stora film vilken ofta anses vara hans mästerverk, långfilmen Den levande skogen (1966), inspelades i färg och väntar fortfarande på restaurering eftersom den till viss del upptogs på det för filmrestaureringar besvärliga färgsystemet Gevacolor.
Text: Magnus Rosborn, filmarkivarie, Svenska Filminstitutet, 2011
Lästips:
- Mårald, Erland, och Nordlund, Christer (red.), Kamerajägaren: Stig Wessléns skildringar av naturen och det samiska (Umeå: Kungl. Skytteanska samfundet, 2010)
- Wesslén, Stig, Kungsörnarnas dal (Stockholm: Norstedt, 1932)
- Wesslén, Stig, På Lapplandsfjällen bland björnar (Stockholm: Norstedt, 1940)
↑ Visa mindre
