Strax efter att Lord Robert Baden-Powell hade publicerat boken Scouting for Boys år 1907 startade denna redan mycket berömda brittiske general scoutrörelsen för att omsätta sina visioner i praktiken. Intresset för scouting var stort. Redan 1910 var scoutrörelsen den största ungdomsrörelsen i Storbritannien. Alldeles särskilt stor var entusiasmen bland den övre medelklassen i städerna. Detta trots att Baden-Powell ursprungligen hade tänkt sig scouting som en fritidsaktivitet för alla pojkar oavsett klassbakgrund. En stor del av scoutings popularitet bland de vuxna kan förstås utifrån den utsatta situation, som Storbritannien befann sig i vid 1900-talets början. Storbritannien upplevdes vara på väg att förlora sin världsledande position, då länder som USA och Ryssland hade börjat få ett ökat inflytande på den utrikespolitiska arenan. Detta samtidigt som såväl arbetarrörelsens organisering som kampen för kvinnoemancipation av vissa ansågs orsaka social oro och splittring. Baden-Powells uppmaning till nationell resning genom ett klassutjämnande fostringsprojekt av pojkar tycktes kort sagt erbjuda ett svar på den passivisering av den brittiske mannen som oroade många.
Genom ett direkt och pojkromantiserande tilltal, som gav utrymme för både lek och allvar, lyckades dock Baden-Powell i Scouting for Boys även inspirera den uppväxande generationen. Boken är ett mycket excentrisk verk som exempelvis innehåller övningar i iakttagelseförmåga, sedelärande berättelser, utläggningar om samhället, scoutteknik, anekdoter från vildmarksäventyr samt utförliga instruktioner i allt från hygien, matlagning och kroppshållning. Det Baden-Powell ville uppnå med scouting var att pojkar, genom karaktärsdanande lek och arbete i naturen tillsammans med jämnåriga under parollen ”learning by doing”, skulle fostra sig själva och varandra till aktiva och ansvarstagande samhällsmedborgare. Medborgare som dels alltid var redo att stå i närsamhällets tjänst, dels var redo att förbli lojala mot nationens överordnade intressen. Betonandet av pliktuppfyllelse gentemot andra innebar också att scouten skulle tränas i att så stor utsträckning som möjligt alltid kunna klara sig själv. Som hjälp i strävan mot målet att bli goda scouter fanns scoutlagen i vilken olika aspekter av scoutideologin sammanfattades punktvis.
Ett skeende Baden-Powell inte hade förutsett var de tusentals flickor runtom i Storbritannien som också ville scouta. I samband med en scoutuppvisning i London 1909 överraskades Baden-Powell av en grupp flickor i hemgjorda scoutuniformer. Efter denna händelse påbörjades arbetet med att upprätta en separat organisation för scoutflickorna, som vid det laget döpts om till girl guides. I utformandet av scoutverksamheten för flickor betonades nästan uteslutande flickans blivande uppgifter som hustru och mor. Denna anpassning handlade både om att inte väcka anstöt hos allmänheten och om om att reservera scouting som ett maskulint kodat äventyr för pojkar.
Nyheten om scouting spred sig även snabbt över världen. År 1912 grundades Sveriges Scoutförbund (SS) på initiativ av major Ebbe Lieberath efter att scouting uppstått spontant på flera olika platser runtom i landet. Precis som i Storbritannien började även svenska flickor att ägna sig åt scouting efter att de fått tag Scouting for Boys. Den första vuxenledda och mer organiserade versionen av flickscouting uppstod på flickskolan Wallinska skolan i Stockholm där tre lärarinnor ställde upp som ledare. På initiativ av dessa grundades därefter Sveriges Flickors Scoutförbund (SFS) 1913 och gymnastiklärarinnan Emmy Grén-Broberg valdes till flickscoutchef.
I hundra års tid har scoutrörelsen sedan dess försökt erbjuda barn och ungdomar en rolig och meningsfull fritidsaktivitet, som å ena sidan söker värna om Baden-Powells ursprungliga visioner och å andra sidan kan appellera till såväl barn och vuxna i en föränderlig samtid. En av de största förändringar som svensk scouting genomgått är samgåendet mellan Sveriges Flickors Scoutförbund och Sveriges Scoutförbunden år 1960. I och med grundandet Svenska Scoutförbundet organiserades flick- och pojkscouter i ett och samma förbund. Verksamheten upphörde strax därefter att vara könssegregerad.
Dessa filmer kommer alla från en tid som kan beskrivas som scoutrörelsens svenska guldår. Denna period sträckte sig ungefär från 1930-talet till slutet 1960-talet. En tid då det allmänna stödet för rörelsen var stort och medlemstillströmningen var god. De senaste fyrtio åren har dock exempelvis rörelsens ideologiska betonande av triaden ”Gud, kung och fosterland” av många börjat betraktas som problematisk för en rörelse som alltid hävdat att den är opolitisk. Ifrågasättandet av scoutideologin har skett parallellt med att rörelsen utsatts för betydligt mer konkurrens både från andra fritidsverksamheter och från de kommersiella delarna av friluftsindustrin. Allt färre svenska barn och ungdomar är idag medlemmar i scoutrörelsen. Trots en huvudsakligen negativ medlemsutveckling för svensk scouting är scoutrörelsen globalt sett med sina 40 miljoner medlemmar alltjämt den största ungdomsorganisationen i världen.
Lästips:
- Baden-Powell of Gilwell, Robert, Scouting for boys: En handbok för övning i god medborgaranda genom förtrogenhet med naturen [1908] (Stockholm: Scoutförlaget, 1997)
- Courtney, Julia, Robert Baden-Powell: Mannen som grundade den internationella scoutrörelsen (Örebro: Libris, 1992)
- Formark, Bodil, Den välsituerade flickan: Om den svenska flickscoutrörelsens historia 1910–1940 [diss.] (Lund: Sekel Bokförlag, 2010)
- Westberg, Anna, Den upproriska skötsamheten: Att vara ung och scout [diss.] (Stockholm: Stockholms universitet, 2007)
↑ Visa mindre
