En posthelikopter, sarvslakten och miljökamp är några av ämnena i filmurvalet från det lulesamiska språkområdet. Här finns också stumfilmen Med ackja och ren i Inka Läntas vinterland, restaurerad och med ny musik.
Urvalet innehåller känsligt material och behöver förstås i sin kontext. Läs därför våra etiska rekommendationer.
Lulesamiska talas framför allt i Jokkmokksområdet, men också i trakterna runt Arjeplog och Gällivare samt kring Tysfjord i Norge. Språket är närbesläktat med nordsamiska, vilket gör att språkanvändare från dessa områden inte sällan kan göra sig förstådda sinsemellan. Idag talas lulesamiska av uppskattningsvis 500 personer.
Filmer har placerats inom lulesamiskt språkområde när handlingen utspelas inom dess gränser – men också när klädedräkter, slöjdföremål med mera indikerar lulesamisk anknytning, även om den aktuella filmen utspelas på annat håll. Bland dessa filmer dominerar kvantitativt sett journalfilmer, det vill säga Svensk Filmindustris Veckorevyer, som producerades 1914–1960 och visades som förfilmer på landets biografer. Bland inslagen återfinns till exempel ett längre referat från Samemästerskapen i Vilhelmina 1950 (Veckorevy 1950-03-13), där idrottare från lulesamiskt område nådde framskjutna placeringar i såväl skidåkningsloppen som renskötartävlingen. Jokkmokks marknad förekommer flera gånger genom åren, inte minst när det firades 350-årsjubileum 1955 (Veckorevy 1955-02-14).
Ett annorlunda ämne utgör inslaget ”Flygande lantbrevbärare” i Veckorevy 1955-12-05. Filmen skildrar hur en helikopter används vid posthanteringen i ett fyrahundra kvadratmil stort distrikt. Vi får bevittna avfärden från poststationen vid Luspebryggan, som enligt speakern utgör ”en av de sista utposterna mot den värld där lapparna lever sitt nomadiserande liv”. Första anhalten är Ålloluokta, vars kapell syns från ovan. Efter landning avverkas postgöromålen inomhus i ett av hushållen, bland annat med närbilder på familjemedlemmar klädda i dräkter från lulesamiskt område. Speakern upplyser om att helikopterposten går en gång i veckan och att den betjänar 71 hushåll. På nio ställen landar helikoptern och på tolv ställen kastas posten ned. Vi får även vara med på ett besök till Njallaluokta och familjen Kuorak. Även här förekommer närbilder på olika familjemedlemmar klädda i dräkter från lulesamiskt område, men även en närbild på en man klädd i dräkt från Jukkasjärviområdet.
I urvalet från lulesamiskt område finns även längre dokumentärer att ta del av som de berömda stumfilmerna I fjällfolkets land: Dagar i Lappland hos Inka Länta och hennes fränder (Erik Bergström, 1923) och Med ackja och ren i Inka Läntas vinterland (Erik Bergström, 1926). Den senare filmen kan beskådas på sajten i en nyrestaurerad tintad/tonad version med musikackompanjemang. Filmerna återger händelser i vardagen hos lulesamer, men också hos tvångsförflyttade samer från Karesuandotrakten som har slagit sig ner i området. Utdrag ur filmerna om Inka Länta publicerades även som journalfilmer i Veckorevy 1926-03-01 (”Till Inka Läntas vinterland”) och Veckorevy 1926-03-15 (”Nomadskola i Lappland”). Filmerna om Inka Länta producerades och distribuerades av Svensk Filmindustris skolfilmsavdelning och kom under flera decennier av 1900-talet att prägla svenska skolbarns uppfattningar om samerna och det samiska samhället.
Även mer berömda lapplandsskildrares filmer utspelades inte sällan inom lulesamiskt område, till exempel Arne Sucksdorffs Sarvtid (1942). Filmen följer renskötande samers familjer och deras flyttningar mellan olika boplatser. Sarvslakten på hösten skildras ingående, bland annat hur man slaktar handjur för att få mat och slöjdmaterial. Sucksdorffs Vinden från väster (1942) tillhör också en av regissörens mer berömda skildringar av samerna i norra Sverige. Stig Wessléns Vårvinterrajden (1944) följer några familjer från Sirges sameby och deras flyttning med renrajder under våren till sommarbeteslanden i Padjelanta. En annan uppmärksammad film av Wesslén är Med lapparna till fjälls (1944) som till stor del utspelas i Sarek och Padjelanta.
Bland senare inspelade filmer finns Svenska naturskyddsföreningens Den heliga älven (Ragnar Kihlstedt, 1957), som riktar skarp kritik mot Vattenfalls exploatering av vattenkraften inom lulesamiskt område. En handfull privatfilmer har också tagits med i urvalet för att ge prov på en typ av filmisk dokumentation som inte uppmärksammats nämnvärt tidigare. Som exempel kan nämnas Folke Wännströms samling film nr 03 (1942, 1963) med bilder från Jokkmokks marknad samt Sture Sandbergs samling film nr 03 (1947) som filmades i samband med hans militära beredskapstjänst i Norrbotten.
Läs mer i Kungliga bibliotekets Svensk mediedatabas (SMDB)
Innehållsbeskrivningar till filmerna utifrån ett samiskt perspektiv finns publicerade i Kungliga bibliotekets söktjänst SMDB. Gå tillväga på följande sätt för att ta del av dem:
Lästips:
Tematext: Mats Rohdin, Filmarkivet.se
Etiska rekommendationer: Ragnhild Nilsson, Mittuniversitetet
Kartillustration, Anders Sunesson, samer.se
Johan Abram Persson var en rikskänd skidåkare och i filmurvalet från det pitesamiska språkområdet kan du se honom vinna Vasaloppet. I en kortfilm hjälper samer flyktingar under andra världskriget och i journalfilmsinslag visas Samemästerskapen.
Urvalet innehåller känsligt material och behöver förstås i sin kontext. Läs därför våra etiska rekommendationer.
Det senaste tillskottet bland samiska språk i Sverige att bli officiellt godkänt är pitesamiskan som fick sin ortografi fastställd 2019. Det pitesamiska området inbegriper Arjeplogs kommun väster om Arjeplog och upp mot norska gränsen, samt in på angränsande områden i Norge. Inom området talas även umesamiska. Sammantaget talar relativt få pitesamiska, men i och med den godkända ortografin hoppas många att språket ska få ett uppsving. Ibland kallas pitesamiska även för arjeplogsamiska efter huvudorten.
På sajten har filmer placerats inom pitesamiskt språkområde när handlingen utspelas inom dess gränser, men också när klädedräkter, slöjdföremål med mera indikerar pitesamisk anknytning, även om den aktuella filmen utspelas på annat håll. I dagsläget finns endast en handfull filmer på sajten med koppling till området. Ett tidigt exempel kretsar kring en framgångsrik samisk skidåkare under 1920-talet, Johan Abram Persson, vars seger i Vasaloppet 1929 gav eko i media landet runt. Veckorevy 1929-03-11 innehåller unika bilder från loppets olika skeenden. Kronprins Gustaf Adolf syns vid starten och radiojournalisten Sven Jerring sänder i en specialbyggd radiohytt. Avslutningsbilderna visar hur en utmattad Persson med nummer 3 på bröstet går i mål inför jublande åskådarmassor i Mora. Isak Lidström uppmärksammar i sin avhandling På skidor i kulturella gränsland: Samiska spår i skidsportens historia (2021) hur den samlade presskåren tycks ha utgått ifrån att Persson var renskötande same, men tillfrågad av en reporter svarade Persson kort och koncist att han var ”fiskelapp”. Perssons seger tycks på det lokala planet ha saknat de ”etniska rågångar” som avtecknade sig på riksplanet, det vill säga att Persson var ”lapp”. Snarare poängterades hans regionala tillhörighet. Segern i Vasaloppet blev en framgång för hela Arjeplog med omnejd. Till skillnad mot rikspressens stereotypa och exotiserande beskrivningar uppfattades Perssons seger i Samefolkets egen tidning (1929) som en bragd och en seger för samefolket med tanke på hur svårt det var för samer vid denna tid att utifrån rådande levnadsbetingelser bedriva systematisk träning och elitidrott.
Under andra världskriget nådde oroligheterna även pitesamiskt område. Veckorevy 1942-04-27 är stum och innehåller bilder från ett lågfjällsområde där krigsflyktingar från Norge har lyckats ta sig över gränsen till Sverige. Flyktingarna tas emot vid ett viste av en grupp där flera är samer klädda i dräkter från Arjeplogsområdet. Hel- och halvbilder visar hur flyktingarna tackar samerna och de övriga, varefter de går förbi samiska förrådsbodar, lämnar vistet och fortsätter flykten. Dylika ämnen kom under andra världskrigets slutskede att dramatiseras bland annat i kortfilmen Flyktingar finner en hamn (Bjarne Henning-Jensen, 1944). I den medverkar flera samer som hjälper en flykting, men också den kände läkaren Einar Wallqvist i Arjeplog.
SJ var under stora delar av 1900-talet en av de större aktörerna av beställningsfilm. Stumfilmen Rentransport med järnväg (1946) skildrar efterdyningarna av tvångsförflyttningen av samer från norr till söder. En inledande textskylt lyder: ”Lappfamiljen Olle Blind flyttade med sina 800 renar från Moskosel till bättre betesmarker i Härjedalen”. Det hektiska arbetet med att fånga och lasta in 50–60 renar i var och en av extratågets 14 träkolsvagnar skildras närgånget. Resan från Moskosel ner till Röjan i Härjedalen var över 60 mil lång och tog, enligt en textskylt, mer än ett dygn. De sista bilderna från stationen visar avskedet mellan de som tvingades resa och de som blev kvar.
Samemästerskapen anordnades första gången 1948 för att manifestera skidåkningens samiska rötter. Renskötartävlingen ägnades stor uppmärksamhet när Veckorevyn 1950-03-13 rapporterade från mästerskapen i Vilhelmina. Under Samemästerskapen anordnades från och med detta år även revyer, danstillställningar och sameslöjdsutställningar. Tävlingarna var emellertid endast öppna för renskötande samer, det vill säga en minoritet av alla samer, och kom därmed att bidra till den kategoriklyvning av den samiska befolkningen i renskötande och icke-renskötande samer som blev en av följderna av renbeteslagen 1928.
Läs mer i Kungliga bibliotekets Svensk mediedatabas (SMDB)
Innehållsbeskrivningar till filmerna utifrån ett samiskt perspektiv finns publicerade i Kungliga bibliotekets söktjänst SMDB. Gå tillväga på följande sätt för att ta del av dem:
Lästips:
Tematext: Mats Rohdin, Filmarkivet.se
Etiska rekommendationer: Ragnhild Nilsson, Mittuniversitetet
Kartillustration, Anders Sunesson, samer.se