Veckorevy 1929-01-14 (1929)

• Kategori Journalfilm
• Tema Gustaf Boge, Sápmi på film: Nordsamiskt område
• Ort Grand hotell (Stockholm), Göteborg, Göteborgs centralstation, Lejonbacken, Stockholm
• Längd 21 minuter
• Medverkande Folke Bernadotte, Estelle Bernadotte, kung Gustav V, Wilbur Wright, Gustaf Boge
• Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
• Produktionsland Sverige
• Utgångsmaterial 35 mm, stumbildsformat (1,33:1), stum, svartvit
• Arkiv Kungliga biblioteket
• Läs mer om filmen i SMDB

Tema Gustaf Boge

Filmfotografen Gustaf Boges bilder kan vara så vackra att de får egenvärde utanför filmerna de producerats för. I det här temat finns allt från stumfilm i fullängd till samarbeten med Prins Wilhelm. Mats Rohdin har skrivit en fördjupande text som också tar upp journalfilmernas exotiserande och koloniala inslag. 

Under 1900-talets första hälft ökade publiktillströmningen ständigt till landets biografer år efter år. Framför allt krigsåren 1939–45 utgjorde en sällan skådad högkonjunktur för den svenska filmbranschen. I hög grad delaktig i dessa framgångar var filmfotografen Gustaf Boge (1891–1958), som anlitades flitigt i olika sammanhang. Boge debuterade redan 1916 i Mauritz Stillers spelfilm Kärlek och journalistik, men kom framför allt att göra bestående insatser inom mindre glamorösa genrer som journal- och dokumentärfilm.

Till biografernas kvällsföreställningar efterfrågades ständigt nytt kortfilmsmaterial för att fylla ut tvåtimmarsblockens huvudattraktion, dvs den vanligtvis 90 minuter långa spelfilmen. Här kom framför allt journalfilmer att utgöra ett återkommande inslag från mitten av 1910-talet och framåt. Inte sällan figurerade Gustaf Boges bilder i dessa journalfilmssammanhang, ofta ackompanjerade av Nils Jerrings eller Gunnar Skoglunds välbekanta speakerröster från och med ljudfilmens genombrott under 1930-talet.

Under 1920-talet medverkade Boge som fotograf i en rad filmexpeditioner utomlands, bland annat till Belgien, Island, New York, Sumatra, Siam och Fidjiöarna. Filmerna från de mer avlägsna resmålen utanför Europa återges ofta med en ohöljd exotism som sticker en nutida filmbetraktare i ögonen, men en snarlik exotism återfinns även på hemmaplan i skildringarna av samerna och samisk kultur. Bland mer välbekanta filmexempel på det senare kan nämnas I fjällfolkets land: Dagar i Lappland hos Inka Länta och hennes fränder (1923) och uppföljaren Med ackja och ren i Inka Läntas vinterland (1926).

Gustaf Boges karriär som journalfilmsfotograf uppmärksammades i SF-journalens Veckorevy 1950-02-06, som bland annat visade bilder från hans resor över hela världen. (Journalfilmsinslaget återfinns inklippt i inledningen på Gustaf Boges samling nr 1.) När Paul-Anders Simma flera decennier senare i TV-dokumentären Synerna har blivit mig främmande (1982), som handlar om den tidigare nämnda I fjällfolkets land: Dagar i Lappland hos Inka Länta och hennes fränder, inleds programmet med bilder från filmen om samerna i de svenska fjällen, varefter klipp sker till dansande urinvånare på Fidjiöarna. I den ursprungliga journalfilmen är inslagen skilda åt med flera minuter, men genom att klippa samman dem i TV-programmet accentuerar Simma den exotism som genomsyrar dessa ”upptäcktsresor” inom och utom landets gränser. Samtidigt antyds även hur filmkameran, och i förlängningen filmföreställningen på biografen, kan uppfattas som ett kolonialt verktyg i händerna på de som har makten kontra de som utgör den så kallade Andre.

Andra uppmärksammade filmer av Boge är till exempel Andréeskeppets hemfärd (1930), som visar Andréexpeditionens epilog flera decennier efter dess katastrofala upplösning i slutet av 1800-talet. Överlevt tidens gång har även filmen Vittnesbördet (1945), som skildrar när överlevande från nazisternas koncentrationsläger anländer till Malmö efter att ha färdats med Folke Bernadottes vita bussar genom ett krigshärjat Europa. Bilderna i den sistnämnda filmen utgör i sin tur ett centralt inslag i Magnus Gerttens uppmärksammade dokumentär Hoppets hamn (2011).

För den filmintresserade allmänheten är Gustaf Boge främst känd för samarbetet med Prins Wilhelm från 1930-talet och framåt. Dessa filmer skildrade ofta liv och leverne på olika håll i Sverige, och Leif Furhammar har apropå prinsens filmer konstaterat följande:

”Prinsens stående uttrycksform var det illustrerade föredragets, hans motiv den svenska idyllen. I hans filmer möts ständigt gammalt och nytt. Här har allt arbete varit hårt, men alla mödor har fått sin lön. Här är alla stugor kära, alla uthus präktiga, människorna av gott virke, varje gamling en hedersman, varje leverne förnöjsamt. Så svepte prinsen in alla sina strövtåg genom svenska bygder i en schablontyngd svada som hela tiden tränger stoff och bilder mot bakgrunden (det vackra fotot var genomgående Gustaf Boges).”

Furhammars karakteristik är träffande, även om slutsatsen kan ifrågasättas. Boges bilder är nämligen ofta så ”vackra” och intressanta att de får ett egenvärde i sig, trots den många gånger banala dialog som ackompanjerar dem. I detta sammanhang kan Prins Wilhelms och Gustaf Boges resor i Småland under 1940-talet lyftas fram, till exempel Ekhult heter gården (1941) och Hos smålänningar (1942). Värd att framhållas är även den tidigare nämnda filmen Andréeskeppets hemfärd, där Boge i inledningen med sparsam visuell rekvisita ger stämning och tyngd åt filmens allvar när de döda expeditionsmedlemmarnas kvarlevor förs hem till Sverige – ur en låg kameravinkel från fartygets däck avtecknar sig en ensam svävande måsfågel mot himlavalvets öde rymd.

Avslutningsvis återfinns i denna tematext även flera privatfilmer från Gustaf Boge. Lik sin läromästare Julius Jaenzon filmade Boge flitig även på fritiden. De privatfilmer som tagits med i detta urval skildrar främst den egna familjen under 1920-talet.

Text: Mats Rohdin, redaktionen, Filmarkivet.se, 2019

Lästips:
• Furhammar, Leif, Filmen i Sverige: En historia i tio kapitel (Höganäs: Bra Böcker, 1991)
• Gustafsson, Tommy, En fiende till civilisationen: Manlighet, genusrelationer, sexualitet och rasstereotyper i svensk filmkultur under 1920-talet (Lund: Sekel Bokförlag, 2007)
• Snickars, Pelle, ”’Bildrutor i minnets film’ – om medieprins Wilhelm och film som käll- och åskådningsmaterial”, Pelle Snickars och Cecilia Trenter (red.), Det förflutna som film och vice versa. Om medierade historiebruk (Lund: Studentlitteratur, 2004)
• Snickars, Pelle, ”Julius Jaenzon som privatfilmare”, Erik Hedling och Mats Jönsson (red.), Välfärdsbilder: Svensk film utanför biografen (Stockholm: SLBA, 2007)

Tema Sápmi på film: Nordsamiskt område

Konstnären Nils Nilsson Skum tecknar inför filmkameran i Veckorevyn som återfinns i urvalet från det nordsamiska språkområdet. Amatörfilm, nomadskolskildringar och olika kyrkorelaterade inslag är andra exempel på temats innehåll.

Urvalet innehåller känsligt material och behöver förstås i sin kontext. Läs därför våra etiska rekommendationer.

Nordsamiska är det största samiska språket och talas i Sveriges, Norges och Finlands norra delar. I Sverige utgör Kiruna och Karesuando välkända orter inom det nordsamiska området som sträcker sig ner till Gällivare. På grund av tvångsförflyttningarna av samer från norr till söder under 1900-talets inledande decennier fram till 1940-talet, så talas nordsamiska även inom andra samiska områden längre söderut – som i trakterna kring Jokkmokk och Arjeplog. Nordsamiska är närbesläktat med lulesamiska, vilket gör att språkanvändare från dessa områden inte sällan kan göra sig förstådda sinsemellan. Idag talas nordsamiska av uppskattningsvis 15000–17000 personer.

På sajten har filmer placerats inom nordsamiskt språkområde när handlingen utspelas där – men också när klädedräkter, slöjdföremål med mera indikerar nordsamisk anknytning, även om filmen utspelas på annat håll. Redan under 1900-talets början spelades flera filmer in i området, till exempel inslaget ”Lappar” i SF 2094 B (ca 1908) och Fjällen vid Torne träsk (1917). Den förstnämnda producerades av det franska världsbolaget Pathé med franska textskyltar ämnade för en internationell publik. En annan tidig film är inslaget ”Med lapplandsexpressen” i SF 2075 (ca 1911). Filmen skildrar en tågresa till stationen i Abisko och ett besök vid en samisk boplats där familjelivet återges relativt ingående. Episoder ur svenska nomadlapparnas liv (ca 1914) skildrar en flytt från de svenska fjällen i norr till norska kusten. Filmen uppmärksammades för sina dramatiska bilder på en renhjord som simmar över ett starkt strömmande vattendrag. Med svenska lappar på vårflyttning (Oscar Olsson, 1915) kretsar kring familjen Nils Henriksson Partapolis vårflyttning med renrajder från Karesuandoområdet till norska kusten. Under resans gång passerar de en tältkåta där journalisten och författaren Ester Blenda Nordström är nomadskollärarinna och undervisar samiska skolbarn. Nordströms vistelse på nordsamiskt område utmynnade i artiklar i Svenska Dagbladet och boken Kåtornas folk (1916).

Kvantitativt sett domineras det nordsamiska urvalet av journalfilmer, det vill säga Svensk Filmindustris Veckorevyer, som producerades 1914–1960 och som visades som förfilmer på landets biografer. Ibland förekommer kända personer, som när konstnären Anders Zorn och Hjalmar Lundbohm, disponent på LKAB, bevistar en ”lappmässa” vid Vittangi kyrka och samtalar med samer från trakten (Veckorevy 1914-03-30). Andra journalfilmer kan handla om en lappfogdes föreläsning ”om renkött och lappar” (Veckorevy 1933-02-12) eller om de nyligen instiftade Samemästerskapen, som tilldrog sig stor uppmärksamhet vid tävlingarna i Vilhelmina 1950 (Veckorevy 1950-03-13). Efter nomadskolreformen 1913 blev nomadskolorna ett återkommande journalfilmsinslag under flera decennier. Inslaget ”Nomadskola i Lappland” (Veckorevy 1926-03-15) är hämtat från I fjällfolkets land: Dagar i Lappland hos Inka Länta och hennes fränder (Erik Bergström, 1923). Senare exempel rörde inte sällan invigningar av nya nomadskolor i Norrland (Veckorevy 1944-04-17 och Veckorevy 1945-02-12).

Renbeteskonventionen mellan Sverige och Norge 1919 begränsade renbetesrätten för många samer. En av följderna blev de ovan nämnda tvångsförflyttningarna av samiska familjer från norr till söder. Redan i stumfilmerna I fjällfolkets land: Dagar i Lappland hos Inka Länta och hennes fränder och Med ackja och ren i Inka Läntas vinterland (Erik Bergström, 1926) framkommer detta när samer från Karesuandotrakten förekommer inom lulesamiskt område. (Den senare filmen finns att se i en nyrestaurerad tintad/tonad version med musikackompanjemang.) Ett annat exempel är Veckorevy 1931-04-27, som under den troskyldiga titeln ”Drivning av väldiga renhjordar från Norr- till Västerbotten” skildrar Jukkasjärvisamers flytt av renar från sitt område i norr till Sorsele i söder, en sträcka på nära 70 mil. Filmen Rentransport med järnväg (1946) snarare exponerar SJ:s fraktmöjligheter med tåg än antyder något om de tragedier som tvångsförflyttningarna kom att innebära för många samiska familjer. Textskyltens förklaring är kortfattad och kontextlös: ”Lappfamiljen Olle Blind flyttade med sina 800 renar från Moskosel till bättre betesmarker i Härjedalen.”

Det är snarare regel än undantag att samer inte nämns med namn när de förekommer i journalfilmerna från första halvan av 1900-talet. Ett av undantagen utgör den kände konstnären och författaren Nils Nilsson Skum som ägnades ett längre reportage i Veckorevy 1945-04-23. Mästerfotografen Gustaf Boge besöker honom i hemmet i Norrkaitum, norr om Gällivare. När Nilsson Skum avled några år senare uppmärksammades det i Veckorevy 1952-01-07. Dessutom återfinns journalbilder i Veckorevy 1952-01-21 från begravningen i Kiruna kyrka och gravsättningen på Poikkijärvi kyrkogård i Jukkasjärvi kyrkby vid Kalixälven.

Värd att nämna i urvalet filmer från nordsamiskt område är Kiruna 50-årsjubileum (1951), som skildrar firandet i staden och innehåller flera samiskrelaterade inslag. För att ge prov på en typ av filmisk dokumentation som inte uppmärksammats nämnvärt tidigare inkluderar urvalet även en handfull privatfilmer. Här finns till exempel Martin Nilssons samling film nr 07 (1930-talet) med bilder från svenska och norska delarna av Sápmi samt Torsten Anderssons samling. Nr 12 (1968) med bilder från Kungsleden.

Läs mer i Kungliga bibliotekets Svensk mediedatabas (SMDB)

Innehållsbeskrivningar till filmerna utifrån ett samiskt perspektiv finns publicerade i Kungliga bibliotekets söktjänst SMDB. Gå tillväga på följande sätt för att ta del av dem:

• Klicka fram aktuell film som du är intresserad av. I den gråtonade faktaruta som finns under filmen anges längst ned till höger ”Arkiv” och ”Kungliga biblioteket”. Klicka på länken ”Läs mer om filmen i SMDB.”
• I SMDB för filmens post under huvudrubriken ”Sammanfattning” finns filmens tidigare innehållsbeskrivning. Under huvudrubriken ”Sammanfattning, extern” finns filmens nya innehållsbeskrivning utifrån ett samiskt perspektiv. (Innehållsbeskrivningarna i SMDB är fritt tillgängliga för alla användare, däremot krävs särskild behörighet för att via SMDB ta del av filmerna och TV-programmen.)

Lästips:

• Huuva, Kaisa & Blind, Ellacarin (red.), När jag var åtta år lämnade jag mitt hem och jag har ännu inte kommit tillbaka: Minnesbilder från samernas skoltid. (Stockholm: Verbum, 2016)
• Labba, Elin Anna, Herrarna satte oss hit: Om tvångsförflyttningarna i Sverige (Stockholm: Norstedts, 2020)
• Lantto, Patrik, Tiden börjar på nytt: En analys av samernas etnopolitiska mobilisering i Sverige 1900-1950 (Diss. Umeå universitet, 2000)
• Mörkenstam, Ulf, Nilsson, Ragnhild och Rohdin, Mats (red.), Sápmi på film och TV (Várdduo, Centrum för samisk forskning, Umeå universitet, 2023); under utgivning.
• Niia, Per, och Lars Anders Sikku, Samerna i filmen 1895-1979 (Sáminuorra, 1979)
• Nordström, Ester Blenda, Kåtornas folk (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1916)
• Simma, Paul-Anders, ”Lappens Brud och tidens tecken: Film om samer”, Film & TV nr 4 1981.

Tematext: Mats Rohdin, redaktionen, Filmarkivet.se, 2023

Etiska rekommendationer: Ragnhild Nilsson, Mittuniversitetet

Kartillustration, Anders Sunesson, samer.se