Konsum slår ett slag för jämlikheten i en film regisserad av en av Sveriges få kvinnliga filmregissörer: Ingrid Luterkort.

Under 1940-talet gick svensk film in i sin andra stora blomstring och många nya unga filmtalanger såg dagens ljus. Det innebar tyvärr inget större uppsving för de kvinnor som eventuellt ville göra andra saker i filmbranschen än stå framför kameran eller sköta kläder, smink och marknadsföring. I uppslagsverket Svensk filmografi 1940-1949 finns tre kvinnliga regissörer omnämnda – och då gäller det bara långfilm. Dessa är Bodil Ipsen, som 1947 gjorde en film som hette Bröllopsnatten, Margaretha Rosencrantz som 1949 gjorde barnfilmen Kuckelikaka och så Alice O’Fredericks, som på delad post regisserade två filmer: Västkustens hjältar (1940) och Onsdagsväninnan (1946).

Men det fanns faktiskt några fler kvinnliga regissörer under den här tiden och en av dem var Ingrid Luterkort. Hennes film Vad vi gjort är en beställningsfilm som speglar kooperationens imponerande verksamhetsår 1943. Det är bland annat onekligen ganska imponerande att höra en Konsumchef anno 1943 säga att Sverige skulle må bättre av fler jämställda bolagsstyrelser.

Själv var Ingrid Luterkort en imponerande yrkeskvinna som var verksam mellan 1932 och 2010. Hon var utbildad kantor och skådespelerska och under 1940-talet började hon regissera. Vad vi gjort blev hennes enda film. Sedan blev det mest teater för Ingrids del, både som regissör, som lärare på Scenskolan och som teaterforskare. Många minns henne också från ett fyrtiotal roller i film och tv och inte minst som uppläsare av Dagens dikt, en verksamhet som hon började med 1932. Och som vackert rynkig hundraåring gjorde hon sin allra sista filmroll år 2010, i skräckfilmen Psalm 21.

Med Vad vi gjort visade Ingrid Luterkort att hon också hade känsla för film. Titta bara på hur spännande något så tråkigt som en verksamhetsberättelse kan te sig, då hon förvandlar den till en smidig berättelse i rörliga bilder. Filmen är upplagd som en krönika över platser och verksamhetsområden och vi får bland annat se interiörer från en lång rad Konsumägda caféer i Stockholms innerstad. Filmen innehåller också flera iscensatta scener, som den där ett ungt par väljer inredning till sitt nya hem och får lite hjälp på traven av ett filmtekniskt knep kallat stop-motion-teknik. Den unge mannen görs för övrigt av Birger Malmsten.