Terras fönster nr 7
Stockholm fyller 700 år och vi får en genomgång av återkommande kärlekstrubbel genom tiderna. Kungliga Automobil Klubben visar upp bilar från förr och det blir motorcykeltävling i lera och skog. Dessutom ett reportage om vikten av telefonvett.
Kavalkad om livet i Stockholm under 700 år.
K.A.K. firar 50-årsjubileum. Bilder på äldre bilmodeller och motorcyklar.
Tidskriften Teknikens Värld anordnar motorcykeltävling i terräng.
Reportage om att vara hövlig i telefonen.
Brottning (wrestling).
SE ANDRA FILMER I NÄRHETEN
Alva Lundin
Alva Lundin var en av Sveriges främsta filmtextdesigners. Hon kan tillskrivas stilen på mellantexter i Mauritz Stillers stumfilmer och designen på förtexter till verk av Ingmar Bergman, Hasse Ekman och många, många fler. För hon var inte bara ett typografiskt geni utan också extremt produktiv. I det här temat kan du se runt 50 (vilket bara är en tiondel!) av filmerna hon arbetade med.
(1889-1972) På Tekniska skolans (föregångare till Konstfack) kvinnliga avdelning i Stockholm studerade hon praktiska konstnärliga tekniker som figur- och landskapsmålning, typografi och kalligrafi. Under sent 1910-tal startade hon det typografiska formgivningsföretaget Lundins Ritbyrå tillsammans med maken Sven.
Svensk Filmindustri anlitade Alva Lundin som mellantextdesigner till Mauritz Stillers långfilm Herr Arnes Pengar (1919). Det blev början på en lång karriär som filmtextdesigner. Året därpå, då hon gjorde mellantexterna till samma regissörs Erotikon (1920), bidrog hon med sina textkort, innehållande lekfullt humoristiska illustrationer, till denna films ryktbarhet och klassikerstatus som modernt ironisk kärlekskomedi. Branschtidningen Filmnyheter skrev: ”Erotikon är alldeles uppenbart ett försök att skapa en svensk filmkomedi som är elegant och välgjord i minsta detalj och ända ner till texterna är resultatet en framgång. Dessa kommentarer som beledsagar handlingen är precis som de ska vara: snärta skickliga och roliga. Och ovanpå detta har de utförts med typografisk finess av fru Alva Lundin. Hon förtjänar stort beröm.”
Alva Lundin fortsatte att arbeta för Svensk Filmindustri som mellantext- och förtextdesigner under hela sitt yrkesliv och blev en av de flitigaste och minst kända filmarbetarna i svensk filmhistoria. Förtexterna var generellt sett utformade med sirlig text på kartonger som övertonades eller rullades neråt och Alva Lundins förtexter följde ofta den mallen.
Under 1940-talet börjar förtexterna att lämna kartongstadiet och tilläts ett större konstnärligt svängrum. Detta märks till exempel i Hasse Ekmans Banketten (1948) och i Ingmar Bergmans Törst (1949) där förtexterna läggs direkt på en rörlig bild. Ibland kunde förtexterna även skapa en kommentar till den kommande filmen, som i Alf Sjöbergs Fröken Julie (1951).
Alva Lundin har kallats “nestorn bland svenska filmkalligrafer” och hon arbetade med i stort sett alla verksamma regissörer under studioerans storhetstid. Hon anlitades även av de flesta av dåtidens verksamma filmbolag, som Terrafilm, Sandrews och Nordisk Tonefilm. Hon var oerhört produktiv, och mellan 1919 och 1960 skapade hon förtexter åt närmare 500 långfilmer och till ett mycket stort antal kortfilmer, journalfilmer, informationsfilmer och beställningsfilmer. Detta utgör en viktig påminnelse att mellantexter fortsatte att spela en viktig roll i ett omfångsrikt filmmaterial långt efter att ljudfilmen gjort denna specifika konstform mindre framträdande inom den långa fiktionsfilmen.
I Alva Lundins imponerande meritlista återfinns de flesta av den svenska långfilmens klassiker, som Gustaf Molanders En stilla flirt (1934) och Intermezzo (1936), Gustaf Edgrens Driver dagg faller regn (1946), Hasse Ekmans Fram för lilla Märta (1945) och Flicka och hyacinter (1950), Arne Mattssons Hon dansade en sommar (1951) samt Ingmar Bergmans Gycklarnas afton (1953). Bland kortfilmerna hittar vi den experimentella Gamla Stan (1931), julklassikern Tomten (1941), den Oscars-belönade Människor i stad (1947) av Arne Sucksdorff och Gösta Werners Att döda ett barn (1953).
Ingmar Bergman, som hade svårt för de traditionella förtexterna, anlitade Alva Lundin endast till fyra av sina långfilmer. Dock gav han Alva Lundin ansvaret för designen av de nio reklamfilmer som han gjorde för tvålmärket Bris 1951-1953.
Alva Lundins sista film som förtextdesigner var 1960 för kortfilmen Nybyggarna i Faxälven , en dokumentärfilm om bäverbeståndet i Ångermanland som kommer att läggas ut på Filmarkivet.se inom kort.
Text: Mikaela Kindblom, filmpedagog och filmhistoriker, 2011, med tillägg av Kajsa Hedström, ansvarig utgivare, Filmarkivet.se, 2020
Lästips:
- Bull, Sofia, ”Artistic titles in artistic films!: Investigating Swedish art-titles and the case of Alva Lundin”, Sofia Bull och Astrid Söderbergh Widding (red.), Not so silent: Women in cinema before sound (Stockholm: Acta Universitatis Stockholmiensis, 2010)
- Dupré la Tour, Claire. “Intertitles and titles.”, Richard Abel (red.), Encyclopedia of Early Cinema (London: Routledge, 2005)
- “En Kartongartist för svenska filmtexter: Lundins ritbyrå med Fru Alva Lundin i spetsen.” Filmnyheter nr 11, 1924
- Wickbom, Ulf, Alva och Sven Lundin: mest om Alva. Hon blev berömd som en av de kvinnliga pionjärerna inom stumfilmen (2015)
Terras fönster
Terrafilm grundades 1938 av filmkritikern och regissören Lorens Marmstedt. Ambitionerna var höga då han ville låta influenser från Frankrike, England och USA förnya Sveriges filmproduktion. Bolaget gav Ingmar Bergman fria händer att göra Fängelse (1949) och producerade flera av Hasse Ekmans framstående filmer, bland annat Flickan från tredje raden (1949) och Flicka och hyacinter (1950). Filmatiseringen av Viktor Rydbergs Singoalla (Christian-Jaque, 1949) blev Sveriges största och dyraste filmproduktion någonsin då den samtidigt spelades in i en svensk, fransk och engelsk version.
Terras fönster beskrivs som en kortfilmstidning och är Terrafilms motsvarighet till andra bolags journalfilmer. I Sverige startades t.ex. Svenska Bios veckorevy 1914 som blev mer känd under namnet SF-journalen. Innehållet var ofta en blandning av aktuella händelser i Sverige med reportage från utlandet. Terras fönster visades som förfilmer till bolagets långfilmer och i innehållet skymtar flera regissörer och skådespelare med koppling till Terrafilm förbi. Vi får t.ex. följa med bakom kameran under inspelningen av Singoalla. De olika inslagen är överlag av den trivsamma sorten med flera sång- och klippkavalkader. Ett reportage från Portugal utmärker sig genom att i förbifarten nämna hur diktatorn António de Oliveira Salazar styr med järnhand och att ett förfluget ord på en gata kan räcka för inackordering i de välbesökta fängelserna.
Utformningen av Terras fönster som en kortfilmstidning visualiseras inte bara genom att de olika reportageinslagen presenteras under typiska rubriker som Veckans sport och Modespalten. I den första filmen har tidningskiosken på Stureplan en affisch för Terras fönster och i en annan film spelar den ständige speakern Sigge Fürst tidningsförsäljare på ett tåg. ”Nytt nummer av Terras fönster!”, ropar han och sträcker över en tidning till en passagerare. Ytterligare ett exempel är när Ville Wallén, under rubriken Läsarnas egna sidor, dyker upp och presenterar sig som lösnummerköpare. Dessa återkommande anspelningar är intressanta ur ett intermedialt perspektiv då de visar hur Terras fönster lånar karakteristiska inslag från tidningsmediet för att återskapa och förändra dem genom filmmediet.
Terrafilms sista internationella produktion blev dans- och färgexperimentet Eldfågeln (Hasse Ekman, 1952). Succén uteblev och bolaget fick allt svårare att fungera som självständigt produktionsbolag då Anders Sandrew inte längre ville stötta Marmstedts satsningar ekonomiskt. Att deras sista fönster-film hade premiär 1954 är talande för journalfilmen i stort. I och med televisionens genombrott två år senare försvann behovet av dessa filmer på biograferna.
Lästips:
- Forslund, Bengt, ”S Lorenzo (Lorens) Marmstedt”, Svenskt Biografiskt Lexikon (Riksarkivet), band 25, s. 177. https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Presentation.aspx?id=9119#KallorOchLitteratur
- Marmstedt, Lorens, ”Filmproducenten ser på filmförfattaren”, Filmboken: Svenska Filmsamfundets årsbok (Stockholm: 1944)
- Terrafilm 10 år (Stockholm: AB Svenska telegrambyrån, 1948)