Sill- och strömmingsfiske i Nordsjön. Försäljning, distribution och beredning.

1967 var svenska fiskare fortfarande hjältar på hårda, stormiga hav, som drog upp nyttiga livsmedel till var och varannan svensk, och dessutom fick så stora fångster att sill och torsk kunde gå på export till Östtyskland, Tjeckoslovakien och Danmark. Idag får yrkesfiskarna ofta skulden för våra utfiskade hav, men någon tanke på att fisken kunde ta slut tycks inte ha funnits på 1960-talet. Havet var, liksom rymden, något mystiskt och oändligt, som också science fiction-musiken i inledningen hjälper till att förstärka intrycket av.
Det är en mer än lovligt korkad blondin som förundras över skillnaderna mellan strömming, sill och böckling, och förstås en allt igenom manlig yrkeskår som får förklara för henne hur det egentligen går till, det här med att fånga och bereda fisk. Den modiga besättningen på fiskeskutan åtnjuter också, enligt filmen, en sorts unikt svensk urgammal havsfolksdemokrati – här fattas alla beslut gemensamt, och tillsammans delar man på både ansvar och vinst.
Intressant att notera att begreppet omega-3 inte tillhörde allmänbildningen anno 1967, då hette det istället ”livsvänligt fett”.

1962 kom den ögonöppnande boken ”Tyst vår” av Rachel Carson, om DDT-användningens skadliga effekter på bland annat fågellivet. Först 45 år senare kom svenska journalisten Isabella Lövins ”Tyst hav” om den besinningslösa jakten på havets matfiskar. Efter det kan få av oss blunda för det faktum att havsdjupen faktiskt inte är oändliga.