I denna korta film får vi se bilder från Stockholms koloniträdgårdar våren/sommaren 1914. Filmen inleds med att lotter utdelas av en dam till en samling spekulanter. Därefter får vi bland annat se lövbränning, räfsning och diverse trädgårdsarbete ihop med bilder där familjer samlas och pausar arbetet för en fika vid sina tomter.

Enligt handlingsbeskrivningen på censurkortet från när filmen granskades 1914 anges inga särskilda koloniområden. Därefter har det lagts till information om att de områden vi ser i filmen förmodligen är koloniområden i Tanto och Enskede.

Koloniträdgårdar började på ett organiserat sätt anläggas i Stockholm år 1906. Initiativtagare var socialdemokratiska politikern Anna Lindhagen som lyckades övertyga Kungliga Djurgårdsförvaltningen redan 1904 att koloniträdgårdar var något som människor i staden behövde. Hon arrenderade ett stycke mark vid Lilla Värtan på Norra Djurgården och 1905 lät hon där anlägga Stockholms första organiserade koloniträdgård, kallat ”Värtans koloniområde”. Året därpå bildades Barnängens koloniträdgårdsförening och Eriksdalslunden, båda på Södermalm.

Under 1800-talets senare del ökade Stockholms befolkning mycket kraftigt. Anledningen var den industriella revolutionen med en omfattande inflyttning till Sveriges större städer. I europeiska storstäder fanns samma fenomen och där föddes tankar om att den trångbodda befolkningen skulle ha möjlighet att komma ut i den friska luften – antingen i av staden anlagda parker eller i nya bostadsområden utanför städerna.

Kolonirörelsen i allmänhet tog sina förebilder från Tyskland, men för Stockholms del var det koloniträdgårdar i Köpenhamn som blev förebilden efter att Anna Lindhagen besökt staden och sett deras utveckling av koloniträdgårdar.