Att skruva ihop en kulspetspenna är väl ingen match! Nej, inte en! Men skruva ihop 5000 om da’n, 25000 i veckan, 110000 i månaden eller 1210000 om året! Du kanske klarar det i fem år – möjligen 10 – sen har du kronisk, livslång värk och kan inte längre tvätta dina fönster eller lyfta dina barn. Du har satsat dig själv – liksom hundratusentals andra svenska industriarbetare.

Regissören Kåge Jonsson är född 1935 och har gjort uppåt hundra filmer sedan början av 1970-talet. De flesta är dokumentärer för Sveriges Television där han varit anställd större delen av sitt yrkesverksamma liv. År 2000 fick Kåge Jonsson och fotografen Håkan Pienowski Stora Journalistpriset år för Jag älskar dig, Natasja, en dokumentär om en rysk förlossningsavdelning.

Han tillhör en generation filmare som inspirerades av den brittiska rörelsen Free Cinema som gjorde oberoende filmer och gärna arbetade med osynlig kamera. Så här beskrivs Kåge Jonssons distinkta stil i boken Att göra tv-program av Kristin Olson: ”ingen speakerröst, välgjort ljudarbete, passivt registrerande kamera och ett klipparbete som lyfter fram filmarens personliga iakttagelser.”

Bakgrunden till Satsa dig själv, av Kåge Jonsson och Bo Öhlén, var att de ville göra en film om kvinnor som arbetade med repetitiva rörelser och använde mitellor som hängde från taket. ”Det värsta var att de inte arbetade med upphängda armar för att undvika skador, utan för att kunna arbeta längre,” säger Kåge Jonsson. ”Fabrikschefen skickade med en man för att övervaka att vi bara filmade på godkända platser, men när han gick och fikade tog vi oss snabbt till rummet där kvinnor satt och provskrev pennor hela dagarna. Tjejerna gillade filmen, men företaget valde att inte kommentera för att undvika debatt.

Man kan säga att klassperspektivet går som en röd tråd genom mina filmer. Min far var vattenrallare och flyttade från fors till fors. Som jag minns det fick arbetarna bygga egna hus med dåligt läge, medan tjänstemännen fick fina hus med utsikt över forsen. Där började mitt klassmedvetande. Min första film handlade också om ett kraftverksbygge. När den hade visats på tv ringde Vattenfall upp och frågade om det verkligen var så orättvist. I så fall ville de göra något åt det. Om det blev bättre på pennfabriken vet jag inte. Jag tror den lades ner ganska snart efteråt.”