Några bilder från flygets barndom. Jämförelse mellan fåglars förmåga att flyga med flygmaskinen.

När Terrafilm producerade sin hyllning till flyget hade det gått 36 år sedan flygbaronen Carl Cederström inför en hänförd storpublik hade gjort sitt första flygskutt över Gärdet i Stockholm. Cederströms prestation räknas som den första svenska flygningen, och därefter skulle utvecklingen gå fort. Andra pionjärer, såsom Enoch Thulin, med sin flygplansfabrik i Landskrona, och aviatrisen Elsa Andersson, med sina fallskärmshopp, skulle ge flyget en kraftig vitamininjektion, och deras otaliga flyguppvisningar gav bra PR för ”stålfågeln”. Sorgligt nog omkom alla dessa tre i flygolyckor åren omkring 1920, men människans strävan mot himlen kunde uppenbarligen inte hejdas av sådana motgångar.

Det var det militärindustriella komplexet som efter första världskriget drev på flygplansutvecklingen. Världskriget, med profiler som Manfred ”Röde Baronen” von Richthofen, hade visat på flygets stora strategiska roll, och för det andra stora kriget kom flyget att bli än viktigare. Det är kanske just också blitzen över London och flygbombningarna över Dresden som filmen syftar på när man 1946 hoppas på att flyget, istället för att sprida död och förstörelse, nu skulle komma att få en fredsskapande roll. Med bara 20 timmar till New York och 47 timmar till Rio de Janeiro (!) ifrån stockholmsflygplatsen Bromma låg hela världen nu bara en flygbiljett bort. Samma år som Winston Churchill talade om Järnridån som sänkt sig över Europa, skanderade Terrafilm om hur flyget nu skulle komma att slå en brygga mellan folken, ”där var och en kan flyga när vi vill, vart vi vill”.