Eric Sandström intervjuar och konstnären själv berättar — det blir en promenad både i en gammal fin stockholms-förort och i ett naivistiskt måleri med skön kolorit.

Hagalund är ett område i Solna kommun utanför Stockholm. Där växte Olle Olsson-Hagalund (1904-1972) upp i det hus som morfadern byggt år 1887. Villorna i Gamla Hagalund uppfördes ofta av hantverkare som själva bosatte sig där. I Gamla Hagalund var byggrestriktionerna färre än på andra platser i Stockholm, vilket ledde till att husen fick en rik variation i färg, form och arkitektur.

På 1960-talet revs den stora majoriteten av Gamla Hagalunds villor. Trots sina pittoreska fasader så var många av byggnaderna i dåligt skick och området betraktades som en kåkstad. En som starkt motsatte sig detta var Olle Olsson-Hagalund, som hela sitt liv både bodde och arbetade i kvarteren.

Olle Olsson-Hagalunds familjehem är bevarat. Där finns nu ett museum över hans konst och Gamla Hagalund. Konstnären var autodidakt och motiven hämtades ofta i hemområdet. Den här filmen är ett okritiskt porträtt av honom och visar även mycket av hans naivistiska måleri.

Olle Olsson-Hagalund var inte ensam om att kritisera rivningen av Gamla Hagalund. Den svenska låttexten till hitlåten Lyckliga gatan (1967) skrevs av Britt Lindeborg som växte upp där. Hon låter Anna-Lena Löfgren sjunga: ”Skall mellan dessa höga hus en dag stiga en sång / Lika förunderlig och skön som den vi hört en gång?”

Och visst har det nya Hagalund också blivit en uppskattad plats. Särskilt kända är de åtta ljusblåa skivhusen som av stockholmarna kallas ”Blåkulla”. De ritades av Ragnar Westin och Stefan Szejnman, ingår i Miljonprogrammet och stod klara 1973. Även om husens uppkomst alltså kritiserades så är de idag klassade som kulturmiljö av nationell betydelse av Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Fasadernas blå färg är utmärkande och vid vissa väder kamouflerar de sig mot himlen. En tacksam filmisk miljö, använd bland annat i många musikvideos, ungdomsserien Bert (1994) och Netflix-serien Snabba Cash (2021).