Ögat ser
Kortfilm om lämplig färgsättning.
I Ögat ser liknas ögat vid en kamera. Det komplexa organet är en ”automatiskt variabel bländare med en precision som alltid är exakt i förhållande till det infallande ljuset”. Filmen är en hyllning till ögat och framförallt det vackra färggranna som ögat ser. År 1960 när den gjordes så hade det svartvita filmfotot fram till mycket nyligen varit standard. Och Ögat ser kan betraktas som en indirekt hyllning till filmkameran – ögat ser, kameran ser också. Genom kameran får vi betrakta allt det som Torgny Wickman i sin voice over kallar ”ögats fröjd.”
Men Ögat ser är inte i huvudsak gjord för att reflektera filmens tekniska utvecklig. Den är beställd av Sveriges Färgfabrikanters Förening, Målaremästarnas Riksförening och Svenska Målareförbundet, och ska propagera för färg.
Vi får höra om fördelar med att måla i färg. Utöver att vara vacker och glädjande, så kan färgen förhindra olyckor i industrin. Genom att måla gulsvart för varningar och rött för att indikera brandskydd så blir arbetsplatsen tryggare. Samma sak gäller trafiken, som ju redan använder färg flitigt i sitt skyltsystem.
Trafikljusen skiner upp i sina klara färger men Torgny Wickman påpekar att det mesta i staden ändå är grått. Det grå står för det tråkiga. ”Färglösheten arbetar på den negativa socialsidan. Och ändå är det kanske inte solkigheten, för den är ju vår egen, som är värst, utan okunnigheten i färgernas kombination.” Filmen visar prov på specialeffekter när han frågar varför viadukterna inte får lysa i olika färger, och viadukten i bild samtidigt växlar i färg.
Torgny Wickmans speakerröst finner glädje i färgen – men också i nästan nakna kvinnor. Sent i filmen visas en kvinna sola och bada topless som ett annat exempel på ögats fröjd. Man kan undra om den fröjden verkligen bara är ögats. Regissören gjorde även porr och filmer som Ur kärlekens språk (1969) med äkta sex- och onaniscener.
Torgny Wickman
Torgny Wickman blev mest känd för sexualupplysningsfilmen Ur kärlekens språk. Under sin långa karriär verkade han dock inom långt fler genrer än informationsfilm och mjukporr. Socialreportage, reklam och thrillers står också på regissörens repertoar, som det här temat är ett urval ifrån.
Regissören Torgny Wickman var 24 år gammal när han 1935 grundade produktionsbolaget Ellwe-Film. Tre år senare gjorde han Godag staty, ett porträtt av konstnären Carl Milles och hans trädgård på Lidingö i Stockholm. Här finns en lätt ton i ord och bilder som återkommer i de hundratals reklam- och informationsfilmer som Torgny Wickman och Ellwe-Film, senare ombildat till Svensk Journalfilm, producerade under flera decennier.
Kortfilmerna Ögat ser och Det glömda rummet från 1960 kallas socialreportage, men Ögat ser om vår syn lyfter fram produkter från färgindustrin, medan Det glömda rummet om våra toaletter och badrum var beställd av Gustavsberg. Torgny Wickman gjorde dem till poetiska och pedagogiska kavalkader och missade inte ett tillfälle att visa en lättklädd dam eller ett par nakna bröst. Så har han också skrivit in sig i den svenska filmhistorien som regissören till Ur kärlekens språk från 1969, en sexualupplysningsfilm med autentiska samlag som väckte uppmärksamhet över hela världen och fick ett par uppföljare.
Med filmer som Kyrkoherden från 1970 och Anita – ur en tonårsflickas dagbok från 1973 kom Torgny Wickmans namn att förknippas med den gladporr eller mjukporr som vid den tiden visades flitigt på svenska biografer runt om i landet. Men i filmen om Anita, där en ung Stellan Skarsgård spelar psykologistudent som försöker bota Christina Lindbergs nymfoman, lägger Torgny Wickman fokus på kvinnans orgasm och moraliserar över gubbarna som utnyttjar henne. På samma sätt hade Kärlekens språk-filmerna syftet att frigöra sexualiteten.
Efter ett par försök i thrillergenren slutade Torgny Wickman att göra långfilm i slutet av 1970-talet. Hans sista kortfilmer återvände till konstens värld, som i Albert Målare från 1987 om en av Sveriges mest framstående konstnärer i slutet av 1400-talet. Torgny Wickman gick bort 1997.
Lästips:
- Björklund, Elisabet och Mariah Larsson (red.), Swedish Cinema and the Sexual Revolution (Jefferson, North Carolina: McFarland and Co., 2016)
- Idestam-Almqvist, Bengt, ”Filmkonst och konstfilm”, Chaplin nr 9, 1962
- Qvist, Per Olof och Tytti Soila, ”Eva – den utstötta / Swedish and Underage”, Tytti Soila (red.), The Cinema of Scandinavia (London: Wallflower, 2005)
- Sundgren, Nils-Olof, ”Ur Kärlekens språk”, Filmkonst september, 1993
- ”Torgny Wickman berättar filmhistoria”, intervju av Per Lönndahl, ljudkasett inspelad 1995, Sfi:s bibliotek, Stockholm