När Norge mottog sin kronprinsessa
Förmälningen i Oslo mellan kronprins Olav och prinsessan Märtha.
Kungliga bröllop
De kungliga bröllopen är stora spektakel och följs fortfarande av många. Här stiftas äktenskap där legitima tronarvingar kan födas. Därför har filmkameran närvarat vid bröllopen och på Filmarkivet kan du se kungligheter gifta sig redan 1916. I det nyaste klippet från 1961, bröllopet mellan prinsessan Birgitta och prins Johann Georg av Hohenzollern-Sigmaringen, närvarar nuvarande Kung Carl XVI Gustav.
I en arvmonarki fungerar bröllop som en manifestation för upprätthållandet av ett regerande furstehus priviligierade ställning. Från att tidigare även ha varit ett sätt att skapa mellanstatliga allianser har bröllopens relevans i takt med att monarkernas reella politiska makt minskat mer kommit att handla om att ingå äktenskap inom vilka legitima arvingar till tronen kan avlas fram. En livshändelse som i andra familjer är en angelägenhet mest för de berörda parterna tillskrivs därmed ett allmängiltigt intresse. Detta var något som filmbolagen inte var sena att använda sig av, antingen genom inslag i journalfilmer eller genom korta dokumentärfilmer som kunde visas som förfilmer i bioprogram.
De äldsta bevarade rörliga bilderna från ett kungligt svenskt bröllop är de som finns från prinsessan Margarethas förmälning med prins Axel av Danmark 1919. Sedan filmmediets introduktion i Sverige 1896 hade visserligen tre andra kungliga medlemmar av ätten Bernadotte gift sig, nämligen prinsessan Margarethas far prins Carl 1897, prins Gustaf Adolf (sedermera kung Gustaf VI Adolf) 1905 samt dennes bror prins Wilhelm 1908. Men dessa bröllop skedde i brudarnas hemländer – Danmark, Storbritannien respektive Ryssland – och i de svenska arkivsamlingarna finns endast filmer från de sista två brudparens ankomst till Stockholm efteråt. Bilderna från prinsessan Margarethas bröllop i Veckorevy 1919-05-26 får därför utgöra början på vår kungliga filmiska bröllopsexposé. Tyvärr saknas de ursprungliga mellantexterna, vilket är olyckligt för dagens åskådare. I den mån prinsessan Margaretha över huvud taget är känd för folk idag beror det förmodligen på att hon tillsammans med sina systrar Astrid och Märtha givit namn till ”Prinsessornas kokbok” och prinsesstårtan.
Nästa svenska kungliga bröllop var av betydligt högre dignitet. År 1920 hade kronprins Gustaf Adolfs hustru kronprinsessan Margaretha avlidit. När den svenske tronföljaren 1923 ämnade gifta om sig med lady Louise Mountbatten var det oklart om den blivande brudens ställning var förenlig med svensk lag, något som skapade diplomatiskt huvudbry. Louise var visserligen född prinsessa av Battenberg, men ätten hade 1917, på samma vis som det regerande brittiska kungahuset, angliserat sitt namn under pågående världskrig och Louise förlorade i och med detta sin titel som prinsessa. Det svenska utrikesdepartementet lät den brittiska regeringen utreda frågan. Bröllop kunde hållas i London, och när brudparet en månad senare anländer till Göteborg fanns filmfotografer från flera olika bolag på plats för att föreviga landstigningen av Sveriges nya kronprinsessa.
Under 1920-talet skulle ytterligare två svenska kungliga bröllop hållas i och med att prinsessan Astrid vigdes med kronprins Leopold av Belgien 1926 och prinsessan Märtha med kronprins Olav av Norge 1929. Bägge dessa händelser blev rikligt dokumenterade på film och biobesökarna erbjöds en illusion av att komma kungligheterna nära genom att händelser visades som annars endast var förbehållet en exklusiv krets. Vid Astrids förlovning kan vi exempelvis se ett till synes avslappnat filmreportage från prinsessans föräldrahem i Kring fursteförlovningen (1926) och vid systern Märthas bröllop får vi beskåda själva vigselakten i Vår Frelsers kirke i Oslo i När Norge mottog sin kronprinsessa (1929). Det sistnämnda var något som inte var möjligt ens för den nyfikna allmänheten på plats utanför kyrkan. Med ljudfilmens genombrott skulle ytterligare en dimension av närvaro tillkomma genom möjligheten att uppta autentiskt eller i efterhand inspelat ljud. Detta kom att användas i filmreportagen Bröllopet i Coburg (1932) från prins Gustaf Adolfs bröllop med Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha och Prinsessan Ingrids bröllop (1935) från prinsessan Ingrids bröllop med kronprins Fredrik av Danmark.
Filmmediet lämpade sig dock inte enbart till att dokumentera och visa upp de officiella tillställningarna inom kungahuset utan även skandalerna. Mellan 1932 och 1946 skulle de fyra prinsarna Lennart, Sigvard, Carl jr och Carl Johan skapa något av en konstitutionell kris då de valde att gifta sig med ”enskild mans dotter”, det vill säga ickefurstligt. Därmed förlorade de inte bara sina svenska prinstitlar och arvsrätten till den svenska tronen, utan satte också den svenska monarkins framtid på spel. Av förklarliga skäl gjordes inga enskilda kortfilmer kring dessa begivenheter, men intressant är att se hur dessa händelser skildras i de samtida journalfilmerna. Vid prins Sigvards bröllop i London 1934 inleds exempelvis inslaget i Veckorevy 1934-03-12 med texten ”Prins Sigvard blir herr Bernadotte” och därefter omtalar speakern både ”panik utanför Caxton Hall”, men också att ”engelsmännen är romantiska och försakar inte gärna prins Sigvards av Sverige giftermål med fröken Erica Patzek”. Vid Prins Carl jr:s bröllop med Elsa von Rosen tre år senare är tilltalet i Veckorevy 1937-08-09 inte lika sensationslystet. Bröllopet var inte heller en lika stor skandal utan hölls i Kvillinge kyrka i Östergötland med flera representanter från de svenska och norska kungahusen bland gästerna. Dock anas en subtil kommentar i journalfilmsinslagets musikval, nämligen August Södermans bröllopsmarsch till Frans Hedbergs ”Bröllopet på Ulfåsa” (1865) – en tidigare ofta spelad pjäs om kärleken mellan mannen av börd och kvinnan av folket, som också filmatiserades 1910.
Det sista svenska kungliga bröllop som filmats för biografvisning och överlevt i arkivens samlingar är det mellan prinsessan Birgitta och prins Johann Georg av Hohenzollern-Sigmaringen, vilket hölls i rikssalen på Stockholms slott 1961. Tv-mediet hade fått stort genomslag i Sverige några år tidigare och konkurrerade ut biografernas journalfilmer som nyhetsförmedlare under tidigt 1960-tal, vilket innebar att senare kungliga bröllop fått följas från tv-sofforna. Prinsessan Birgittas bröllop utgör även senaste gången som en svensk kunglighet gifte sig med någon av furstlig börd. Samtliga kungliga bröllop därefter – vår nuvarande kungs inkluderat – har varit med personer av så kallat lägre rang. Ibland slumpar det sig så att ett teknikskifte sammanfaller med andra förändringar i samhället.
Text: Magnus Rosborn, redaktionen, Filmarkivet.se, 2021
Lästips:
- Bagerius, Henric och Louise Berglund (red.), Politik och passion: Svenska kungliga äktenskap under 600 år (Stockholm: Natur & Kultur, 2016)
- Jönsson, Mats och Patrik Lundell (red.), Media and Monarchy in Sweden (Göteborg: Nordicom, 2009)
- Rangström, Lena, En brud för kung och fosterland: Kungliga svenska bröllop från Gustav Vasa till Carl XVI Gustaf (Stockholm: Livrustkammaren, 2010)
- Widestedt, Kristina, ”Pressing the Centre of Attention. Three Royal Weddings and a Media Myth”, Mats Jönsson och Patrik Lundell (red.), Media and Monarchy in Sweden (Göteborg: Nordicom, 2009)
- Åse, Cecilia, Monarkins makt: Nationell gemenskap i svensk demokrati (Stockholm: Ordfront, 2009)