Med Stig Wesslén i Lapplandsfjällen
Denna kortfilm utgör en utmärkt ingång till att stifta bekantskap med dokumentärfilmaren Stig Wesslén. Inte bara får man här ett smakprov på hans vackra bilder av den svenska orörda naturen, utan man får även se honom i bild demonstrera sin filmutrustning för två nyfikna samiska flickor. Därigenom blir filmen också en länk till den dokumentation av samerna och deras kultur som Wesslén kom att ägna sig åt under stora delar av 1940-talet.
Med Stig Wesslén i Lapplandsfjällen var länge en icke visningsbar film. Originalnegativet antas ha gått förlorat och den enda kända kopian – en 35 millimeters nitratkopia – var svårt skadad och saknade såväl början som slutet. Först genom upptäckten av en komplett 16 mm-kopia i en deposition från Wessléns dotter Ulla Lundström kunde Filmarkivet vid Svenska Filminstitutet år 2010 genomföra en restaurering av filmen. Den nya kopian kom därefter att premiärvisas i oktober samma år på Cinemateket i Stockholm med flera av Wessléns släktingar i publiken.
Stig Wesslén
Under flera decennier vid mitten av 1900-talet var filmaren, fotografen och författaren Stig Wesslén (1902-1987) ett välkänt namn. Wesslén hade som forstmästare sett hur den mänskliga civilisationen hotade den orörda naturen, och med sina populära filmer, böcker och föredrag ville han både dokumentera vårt lands vildmark och vinna gehör för vikten av att bevara den. En av sina största framgångar som naturfilmare nådde Wesslén när han som förste person någonsin lyckades fånga vilda svenska brunbjörnar på film. Dessa bilder kom att ingå i långfilmen I Lapplandsbjörnens rike (1940), en film som även i bild visar Wesslén och hans medarbetare i deras krävande arbete med att göra autentiska filmupptagningar av oskrämda, vilda djur. Just synen på autencitet skilde Wesslén från den samtida och numera avsevärt mera välkända kollegan Arne Sucksdorff, som ofta inte drog sig för att iscensätta naturbilderna i sina filmer.
Under sitt arbete med att skildra naturen kom Wesslén även den samiska kulturen nära, och då han ansåg att den traditionella samiska kulturen var hotad av det moderna samhället ville han dokumentera den innan det var för sent. Detta kom att resultera i både den renodlade dokumentärfilmen Från vinterviste till sommarfjäll (1949) och spelfilmen Sampo Lappelill (1949, medregi Rolf Husberg), men också i två av de kortfilmer som presenteras här: Med lapparna till fjälls (1944) och Vårvinterrajden (1944). Den tredje kortfilmen som lagts ut, Med Stig Wesslén i Lapplandsfjällen (1940), är däremot av annan karaktär med regissören såväl bakom som framför kameran. Wessléns sista stora film vilken ofta anses vara hans mästerverk, långfilmen Den levande skogen (1966), inspelades i färg och väntar fortfarande på restaurering eftersom den till viss del upptogs på det för filmrestaureringar besvärliga färgsystemet Gevacolor.
Text: Magnus Rosborn, filmarkivarie, Svenska Filminstitutet, 2011
Lästips:
- Mårald, Erland, och Nordlund, Christer (red.), Kamerajägaren: Stig Wessléns skildringar av naturen och det samiska (Umeå: Kungl. Skytteanska samfundet, 2010)
- Wesslén, Stig, Kungsörnarnas dal (Stockholm: Norstedt, 1932)
- Wesslén, Stig, På Lapplandsfjällen bland björnar (Stockholm: Norstedt, 1940)