En film om ålderdomens bekymmer och glädjeämnen. Huvudperson Johan Ekberg har tydligen arbetat vid järnvägen men är nu som pensionär hänvisad till en passiv tillvaro. Han går genom staden som åskådare och bor på ett pensionärshem, där tillvaron präglas av passivitet och tristess.

Filmen var beställd av Sparfrämjandet, som en av filmerna i en trilogi på temat ”Morgondagen väntar”. De två andra regissörerna var Lasse Forsberg och Karsten Wedel. Premissen var att filmerna skulle spegla deras personliga syn på framtiden. Uppdragen fördelades så att Wedels motiv skulle hämtas från familjens miljö; Forsbergs från arbetslivet och Troells från samhället i stort. Längden skulle vara ca 15 minuter. ”Johan Ekberg” fick 1964 ett kvalitetsbidrag på 41 050 kr. Denna film restaurerades digitalt av Svenska Filminstitutet 2018.

”Blicken får under syningen ej tagas från flaskorna” står det på en skylt i fabriken. De tomma glasflaskorna på det löpande bandet liknar människor. På ett annat band ligger stenblock, och en man vräker mödosamt en del av dem åt sidan.

Johan Ekberg är en prydlig gammal man med kostym, fluga, hatt, mustasch och glasögon. På ålderdomshemmet delar han rum med en man han inte känner. När de andra åldringarna bjuder upp varandra till ”När farfar dansar gammelvals” sjunger han inte ens med.

Rumskamraten snarkar och Johan Ekberg kan inte sova. På ett skåp står en stor modell av ett ånglok, och snarkningarna blir till ljuden från ett riktigt lok.

Den gamle promenerar vid järnvägen, och tågen drar förbi. På andra sidan spåren ligger en kolonistuga med en lapp på grinden. Stugan är till salu, och när Johan Ekberg kommer tillbaka är den hans. Han plockar en blomma och sätter den i kavajfickan, låser upp dörren och drar upp rullgardinerna. Pratar med en granne och gestikulerar glatt. Ler när en liten pojke öppnar grinden och erbjuder honom att komma in i trädgården och leka.

Till slut är han så lycklig att han med hög röst sjunger med i en sång på hemmet. Och på en stol utanför stugan sjunger han en med många verser medan tågen dundrar förbi bakom honom.

Ingen skildrar gamla män som Jan Troell. I Johan Ekberg, Utvandrarna, Nybyggarna, Hamsun, Dom över död man… Och om Max von Sydows titelfigur i Ingenjör Andrées luftfärd inte är fullt så gammal, så går han i alla fall mot döden.