Två studenter funderar över livet efter detta. De gör en nattlig överenskommelse om att den av dem som dör först skall visa sig för den andre ett bestämt klockslag dagen efter begravningen. Så dör den ene studenten.

”Tror du att människan är slut, i och med att kroppen dör?”

I ett studentrum i Uppsala diskuterar två unga män om vad som händer efter döden. De ger varandra ett löfte: När den ene dör, ska den döde visa sig för den levande, på slaget tolv efter begravningen. En tid senare blir den ene studenten överkörd av en bil. Han överlever, men den andre studenten, som är medicinare, råkar vid samma tidpunkt skära sig på en kniv och drabbas av en infektion. Han dör och efter begravningen går hans vän omkring i staden, alltmer orolig ju närmare klockan närmar sig midnatt. När klockan slår tolv kommer spöket, som han lovat…

Denna spökhistoria filmades 1941 i Uppsala av Lasse Swärd som stod för både manus och regi och klippning. Dessutom spelade han en av huvudrollerna. Det är han som spelar den unge mannen som råkar ut för bilolyckan. (Den andre spelas av Gunnar Lundblad, vars enda insats inom film detta blev.)

Historien om ett par studenters ödesdigra överenskommelse är en välkänd legend inom Uppsalas studentliv. Kortfilmen – som är en stumfilm – spelades in under ett par vårdagar i stadens kärna och i det hus som bar namnet Imperfektum – därav filmens titel. Under de ångestridna timmarna mellan begravningen och tolvslaget går vännen som överlevde på bio och sedan på ”skutt”. Där får vi en skymt av jazzklarinettisten Åke Hasselgård i Uppsalabandet Royal Swingers. Dessa korta bilder lär vara de enda rörliga bilderna som finns på den svenska jazzlegenden som senare dog, blott 26 år gammal, i en bilolycka i USA. Jonas Sima, själv Filmstudio-medlem på 60-talet, upptäckte bilderna och använde dem senare i sin film om Åke Hasselgård.

Uppsala Studenters Filmstudio, som bildades 1929, finns än idag. Det är en av landets äldsta filmklubbar och verksamheten bedrivs i den gamla anrika Slottsbiografen. Filmstudions roll som filmproducent var kortvarig och något eklektisk: Två filmer producerades 1939-41 vilket troligtvis berodde på att den blivande filmproducenten och filmforskaren Rune Waldekranz anslöt sig till Filmstudion 1938. Tillsammans med Lasse Swärd gjorde Waldekranz kortfilmen Från gås till Lucia (1939) och sedan gjorde alltså Lasse Swärd denna lilla pärla till spökfilm.

Så här berättar Per Olov Qvist, filmforskare och Filmstudions bibliotekarie: ”Titeln Imperfektum kommer från ett hus som stod nere vid ån bredvid Västgöta Nation men som revs. Numera har katolska kyrkan ett hus där byggt i liknande skepnad. Arne Mattsson har också använt sig av detta hus i För min heta ungdoms skull. Filmen är mycket suggestivt berättad och det är synd att Lasse Swärd inte fortsatte på långfilmsbanan.”

Rune Waldekranz gick vidare till att bli en av de stora namnen i svensk film, som producent av bland annat Alf Sjöbergs Fröken Julie (1951) och Ingmar Bergmans Gycklarnas afton (1953). Lasse Swärd blev regiassistent och scripta åt Hasse Ekman och arbetade på 19 av Ekmans filmer under 40-talet. Senare ägnade sig Swärd åt röstregi, vilket innebar att han regisserade de svenska rösterna till de tecknade långfilmerna om Asterix, Tintin och grisen Wilbur på 60- och 70-talet.

Imperfektum – Lasse Swärds enda egna film – förblir ett mycket lovande löfte – och en mycket effektfull spökhistoria.