Förfilm till den svenska stumfilmen Vallfarten till Kevlaar. Visar bilder från Köln och Rhentrakten.

Åren 1920-21 genomfördes ett av de märkligaste filmprojekten i svensk filmhistoria. Utifrån Heinrich Heines berömda 1800-talsdikt ”Vallfarten till Kevlaar” (Die Wallfahrt nach Kevlaar”) skulle en spelfilm med samma namn skapas utan andra förklarande mellantexter än diktens strofer. Något liknande hade redan gjorts i Victor Sjöströms Terje Vigen från 1917, men till skillnad från denna film skulle mellantexterna i Vallfarten till Kevlaar enligt samtida reportage i filmtidskrifter inte ha en narrativ funktion utan mera bidra till den poetiska stämningen. Filmens berättelse skulle ändå vara tydlig i de levande bilderna. Vallfarten till Kevlaar kan därför ses som ett av det tidiga 1920-talets försök att utmana filmmediet genom ett minimerande av förklarandetexter.

Som regissör för projektet anlitades Ivan Hedqvist som tidigare endast hade regisserat två filmer, Selma Lagerlöf-filmatiseringen Dunungen (1919) och Uppsalakomedin Carolina Rediviva (1920), och som manusförfattare valdes Ragnar Hyltén-Cavallius som senare bland annat kom att samarbeta med Mauritz Stiller vid filmatiseringen av Gösta Berlings saga (1924). Hyltén-Cavallius beskriver projektet på följande sätt i sin självbiografi ”Följa sin genius”: ”Det skulle bli en textlös film, dvs endast Heines 21 strofer tilläts vara med. Den skulle bli något i samma stil som Sjöströms Terje Vigen efter Ibsens dikt, några större utvikningar eller tillägg skulle inte tillåtas – kort sagt den skulle bli väldigt konstnärlig. Men jag och Hedqvist begrep inte att stoffet, så behandlat, ej skulle räcka till för en riktig långfilm. Den blev också därefter: vacker, men kort och rapsodisk.”

Under inspelningsarbetet som delvis skedde på plats i Tyskland passade filmens fotograf Ragnar Westfelt på att filma från de platser som besöktes. Detta material sattes sedan samman till kortfilmen Från Köln till Kevlaar som fick fungera som förfilm till Vallfarten till Kevlaar vid filmens stora premiär på Röda Kvarn i Stockholm den 9:e maj 1921. Att denna premiär var något särskilt i svensk filmhistoria kan förstås genom att man dagen till ära lät en hel kyrkokör ackompanjera visningen, något som dagens åskådare av såväl Vallfarten till Kevlaar som förfilmen Från Köln till Kevlaar endast kan försöka att föreställa sig.