En film om att föda barn. Med Gudrun Schyman i huvudrollen.
Innan Gudrun Schyman blev stridbar politiker, hoppade av Vänsterpartiet och bildade Fi – feministiskt initiativ var hon en helt vanlig socialarbetare som blev mamma. Hon bodde i Skåne tillsammans med filmaren Lars Westman och den 8 juni 1978 födde hon en son på Ystad lasarett. Filmen handlar om denna händelse och är något så unikt som en födelse i realtid. Det betyder att vi får följa hela förloppet, från det att den blivande modern tar plats i sjukhussängen och börjar arbeta med sina värkar, till det ögonblick då deras son föds, 55 minuter senare.
I filmsammanhang är detta märkvärdigt eftersom man upplever det som om man faktiskt är där, närvarande under hela förlossningen. I verkligheten tog det naturligtvis längre tid, vilket flera klipp i filmen vittnar om. Men det märkvärdiga är hur denna film ger intryck av att följa ett förlopp helt och hållet, utan att försköna, ändra eller göra ingrepp på tid och rum.
Sedd med senare tiders ögon är filmen en samtidsskildring av Sverige från rekordårens gyllene era: Gudrun och Lars är ett vanligt par som ska få barn. De är öppna och ömsinta mot varandra, beredda att delta i denna födelse på ett så jämställt sätt som möjligt. De får all den vård och omsorg som det moderna välfärdssamhället kan bjuda på och tillsammans med barnmorskan, Signe Jansson, bildar de en treenighet som med tillförsikt och gemensamma krafter ska bringa en ny människa till världen.
Idag kanske man tänker mest på att modern heter Gudrun Schyman, en person som både som politiker och privatperson visat sig vara i allra högsta grad medieanpassad. Den här filmen kom också att få ett offentligt liv. Under 1980-talet visades Födelsen för blivande föräldrar som en instruktionsfilm i barnafödande.
Lars Westman, pappan i filmen, är en av svensk dokumentärfilms stora namn. Tillsammans med Gudrun Schyman gjorde han även tv-serien Jag kan, jag vill, jag törs (1980). Senare gjorde han den mycket omtyckta tv-serien Jorden runt tillsammans med Janne Forsell och den uppmärksammade filmen Se döden (1991) som handlade om hans mammas död.