Propagandafilm för den svenska yrkesmilitären gjord mitt under pågående världskrig av svensk films gossen ruda: Hasse Ekman.

Hasse Ekman hade debuterat som filmregissör 1940 med komedin Med dej i mina armar. Filmen var gjord för filmbolaget Terra Film som leddes av den mångsidige och karismatiske filmproducenten Lorens Marmstedt. Under 1940-talet blev Terra Film en plantskola för dåtidens unga, entusiastiska filmmän. Hasse Ekman, Hampe Faustman och även Ingmar Bergman, efter att han fått kicken från SF; sökte sig till Terra och Lorens Marmstedt. Den som stannade längst var Hasse Ekman som kom att göra sina viktigaste filmer för filmbolaget som hade den vackert välvda Västerbron i Stockholm som vinjettbild.

Hasse Ekmans registil kännetecknas av en direkthet och spontanitet som smittar av sig än idag, även i den här filmen som så uppenbart är en propagandafilm för den svenska yrkesmilitären. Ett yrke för män börjar med tre unga män som sitter och fikar efter att ha klarat av två av de klassiska mandomsproven: studentexamen och fullgjord värnplikt. Nu kontemplerar de frågan vad de ska göra med resten av sina liv. Stig Olin spelar den cyniske tvivlaren, en roll som man känner igen honom ifrån andra filmer, t.ex. Ingmar Bergmans Fängelse några år senare (1949). Sven Lindberg spelar, som så ofta annars, den sympatiske sökaren. Den tredje unge mannen spelar officerssonen vars pappa är den uppenbara fadersfiguren och förebilden för dem alla tre.

Hasse Ekmans mångsidiga insatser som filmregissör under andra världskriget är intressanta: Hans andra regiuppdrag är flygfilmen Första divisionen (1941) som öppet hyllar hjältarna vid det svenska flygvapnet. Året därpå regisserar han Lågor i dunklet där Stig Järrel spelar en lärare vid ett pojkinternat som lider av storhetsvansinne, sadism och pyromani. Sjätte skottet (1944) är ännu en hyllning av svensken som soldat, och Excellensen (1944) är en för tiden djärv kritik av nazismen. Däremellan gjorde han både lättsamma komedier och melankoliska melodramer.

Ett yrke för män repriserar både motivval och tonläge från succéfilmen Första divisionen. Vi får följa de unga rekryternas vardag och utbildning och hur pojkar fostras till män. Det hela skildras som högt aktningsvärt och helt problemfritt. Det verkar knappast finnas något annat yrke för män som går att mäta sig med det militära.

Själv gjorde Hasse ingen anmärkningsvärd karriär inom det militära. Han blev inkallad vintern 1943 till Svea Livgarde men på grund av en skada i ett knä överfördes han till Förströelsedetaljen. För kung och fosterland uppmanades den unge Ekman alltså att fortsätta göra film, och det gjorde han.