Belyser handeln genom tiderna och den svenska grosshandelns organisation och funktioner. Bilder från bl a Visby och Göteborgs hamn.

1350 var Visby Östersjöhandelns huvudstad och den tyska Hansans kronjuvel. Hudar från Gotland, kläde från Flandern, järn från Bergslagen och salt från Lüneburg bytte här ägare och den blomstrande kommersen gav så småningom upphov till en helt ny ekonomi. Självhushållningen ersattes av en penningaekonomi, bytehandeln ersattes av mynt och sedlar. Hansan, vars storhetstid egentligen var 1400-talet, var en av motorerna bakom Europas kapitalistiska system, som med bland annat holländska köpmän och fjärrfarande skepp skulle komma att omsluta jorden. Ostindiska kompanier gjorde, på 1700-talet, enorma rikedomar på indiska kryddor och arrak, och kinesiskt té, siden och porslin. Det Svenska Ostindiska Companiet blev ett av Sveriges genom tiderna mest lönsamma företag.

På 1940-talet hade de ostindiefarande barkerna bytts ut mot moderna dieselfartyg, men alltjämt var Göteborg den viktigaste fjärrhamnen. Det är kanske inte heller någon slump att filmen följer lotsen från Vinga in i Göteborgs sprudlande hamn. Just vid Vinga hade ju nämligen den stolta ostindiefararen Götheborg gått på grund 1745, en grundstötning som innebar ett större ekonomiskt bakslag för Companiet. Götheborg skulle ju, 250 år senare, återuppstå som Sveriges främsta segeldrivna PR-maskin.

Fredsyran efter de mörka krigsåren märks tydligt i filmen. Fjärran var ransoneringens dagar – nu vattnades det istället i alla svenska munnar när bananer lastades av på Göteborgs kajer. ”Handeln öppnar gränserna”, heter det, inte minst till USA, och mycket riktigt skymtar också ett större parti corn flakes i grosshandlarlagret. Kaffe och té skulle det vara på det svenska frukostbordet, och tacka grosshandlarna för det! Vem skulle annars ge svensken prima produkter från fjärran länder lika snabbt och enkelt.

Köpmännen, eller Mercuri släkte som de så poetiskt kallas i filmen, uppkallade efter den romerske guden Mercurius, handelns beskyddare, får äran av att vara fredens främsta garant. Det är de som de facto knyter samman människor med olika språk och av olika raser och seder. Inte är det heller dumt att de kan ordna med några bananer på köpet!