Två kvinnor, två skilda livsöden. Elin Larsson och Valborg Svensson tittar tillbaka på sina liv och funderar över klass, kön och rätten att förverkliga sig själv.

I denna film får vi möta två äldre kvinnor som berättar om sina liv. Elin Larsson är överklassflickan som växer upp Östermalm, får gå i skolan men snart gifter sig och får barn. Valborg Svensson är arbetarflickan, dotter till en gjutare i Huskvarna, som hittar mening och sysselsättning i den politiska vänsterrörelsen. Det handlar om klass och kön, men också existentiella frågor om vilka förutsättningar varje människa har och hur vi förvaltar dem.

Deras livsöden är också värdefulla för att de ger en bild av svensk 1900-talshistoria från kvinnornas perspektiv. Elin Larsson, som föds 1884, kommer från förläggarsläkten Bonnier och har en mamma som är vän med författaren och kvinnosaksideologen Ellen Key. I den liberala överklassmiljö som Elin växer upp i är det självklart att även flickor ska få utbildning och ett yrke. Att hennes mamma är engagerad i Frihetens vänner, en förening som låter arbetarbarn leka med överklassbarn, är ännu ett exempel på hur den nya tidens idéer och värderingar plockas upp av överklassen. Valborg föds 1904 och har det tuffare, hennes mamma dör när Valborg bara är sju år och någon utbildning efter folkskolan är det inte tal om. Hon tar tjänst som hembiträde, tröttnar på långa arbetsdagar och börjar i fabrik, med allt vad det innebär av ackordsarbete. Det är först i den framväxande vänsterrörelsen hon hittar hem och så småningom arbete.

Här sitter de och berättar om sina liv, om viktiga händelser och besvikelser: Elin som aldrig kom ut i yrkeslivet, trots utbildning, och Valborg som aldrig fick några barn. Två kvinnor, två vanliga människor. Arkivbilder och pålagda miljöljud tar oss med tillbaka i tiden. Johanna Hald, Marie Cederquist och Lena Wallfelt arbetar med små medel och det svartvita fotot förstärker känslan av att filmen kunde ha spelats in tio eller tjugo år tidigare. Men berättelserna går fram och filmen känns kort. Alla dessa livsöden som inte blir berättade. Och de få som finns bevarade.