Det var då – det är nu
En film om morgontidningen Svenska Dagbladet från 1897 och framåt. Första delen skildrar tidningens tillkomst, andra delen skildrar tidningen 1946 med presentationer av skribenter, reportage, klipp- och bildarkiv och korrespondenter.
Den här filmen är ett bra exempel på hur viktig den politiska tillhörigheten har varit för svenska tidningar historiskt sett. Svenska Dagbladet publicerade sitt första nummer 1884 och var då uttalat konservativ. Men konkurrensen om läsarna var hård och tidningen hade problem med ekonomin. När författaren Verner von Heidenstam kom tillbaka till Sverige efter långa utomlandsvistelser ville han höja nivån på den svenska pressen och introducerade idén om ”ett nytt stort intelligensblad som skulle bli ett organ för de bildade klasserna samt för vetenskap och konst”. Med hjälp av kapital från förmögna män köptes Svenska Dagbladet upp och 2 maj 1897 pånyttföddes tidningen som inte längre skulle vara ultrakonservativ, utan ”moderat liberal”.
Satsningen på kultur och opinionsmaterial gav utdelning och snart var Svenska Dagbladet en av de största morgontidningarna i Sverige med kända skribenter som Ellen Key, Hjalmar Söderberg och litteraturkritikern Fredrik Böök. Det var också här som Esther Blenda Nordström skrev sina första banbrytande socialreportage. 1910 blev Svenska Dagbladet högerns tidning och i den andra hälften av filmen, som utspelar sig i ett nu 1946, talas det om ”socialiseringshotet” och ett försvar av enskilda företagare och näringsliv.
Sedan 1977 är Svenska Dagbladet ”obundet moderat”.
SE ANDRA FILMER I NÄRHETEN
Dagstidningar
Få miljöer kan väl vara så fulla av fart och aktuella frågor som en dagstidningsredaktion? Det har i alla fall många filmare uttryckt när de dokumenterat och visat arbetet på svenska dagstidningar. I det här temat har vi samlat en handfull filmer om sin tids pressklimat, redaktioner och distributionskedjor.
En av föregångarna till våra dagars dagstidningar var de handskrivna nyhetsbrev som florerade i kejsartidens Rom. Med boktryckarkonstens utveckling skapades tekniska förutsättningar för masskommunikation. Under 1600-talets första decennier fick såväl London som Paris sina första dagstidningar, och i Sverige utkom den första dagstidningen 1645 under namnet Ordinari Post Tijdender. Under 1700-talet blomstrade svensk dagspress, inte minst efter det att tryckfrihetsförordningen antogs 1766, den första av sitt slag i världen. Under 1800-talet grundades flera med tiden kända dagstidningar i Sverige, till exempel Aftonbladet (1830), Dagens Nyheter (1864), Stockholms-Tidningen (1889) och Svenska Dagbladet (1897), vilka alla förekommer i flera av de filmer som ingår i temat ”Dagstidningar”.
Den äldsta av filmerna i temaserien, Tredje statsmakten (1922), skildrar Folkets Dagblad Politiken. (Begreppet ”tredje statsmakten” antyder pressens allt större roll i samhället efter regeringen och riksdagen.) Under sin relativt korta bana som dagstidning genomgick Folkets Dagblad Politiken en rad genomgripande politiska förändringar, alltifrån kommunistsympatier till nazistöd. Med tanke på tidningens vänstersympatier i början på 1920-talet är det intressant att notera den oblyga annonsreklam som görs i filmen för kommersiella varumärken som Jamaicabananer och Karlssons klister. Vid denna tid experimenterade film- och reklambranschen på olika sätt hur man bäst skulle kunna införliva den lönsamma reklamen i filmutbudet. Framför allt de stora dagstidningarna i Stockholm tog tidigt hjälp av filmmediet i reklam och marknadsföring, såväl på som utanför biograferna.
Merparten av filmerna visar hur en ”modern” tidning produceras och distribueras till läsarna. Filmerna spänner över en stor del av 1900-talet, och blir därmed en uppvisning i tidningsteknologins utveckling. Kända tidningsmedarbetare passerar också revy i flera av filmerna, till exempel i Stockholms-Tidningens film Varje dag en världsrevy (1937) och Svenska Dagbladets motsvarighet Det var då – det är nu (1946). Bland filmerna står emellertid Observatörerna (1965) ut från de övriga. Beställare var Dagens Nyheter och filmen producerades av arbetarrörelsens bolag AB Svensk Tonefilm. Regin stod Per Gunvall för, en av svensk films särlingar. Observatörerna kännetecknas av ett kritiskt förhållningssätt till samhällets makthavare, såväl politiker som byråkrater, en djärv och hetsig berättarstil där 1960-talsestetiken lyser igenom oupphörligen (med undantag för en traditionellt docerande voice-over). Handhållen kamera växlas med ovanliga bildbeskärningar, abrupta klipp och ett lekfullt handhavande med den filmiska tekniken överlag, allt ackompanjerat av tidstypisk bakgrundsmusik som pockar på uppmärksamhet.
Text: Mats Rohdin, redaktionen, Filmarkivet.se, 2018
Lästips:
- Gustafsson, Karl Erik och Per Rydén (red.), Den svenska pressens historia vol. 1–5 (Stockholm: Ekerlid, 2000–20003)
- Hadenius, Stig m.fl., Massmedier: Press, radio och tv i den digitala tidsåldern (Stockholm: Ekerlid, 2011)
- Holmberg, C–G m.fl., En svensk presshistoria (Solna: Esselte, 1983)
- Lundell, Patrik, Attentatet mot Hiertas minne: Studier i den svenska pressens mediehistoria (Stockholm: Mediehistoriskt arkiv, 2013)
- Rohdin, Mats, ”Reklamfilmen utanför biografen i 1900-talets början – på land, till sjöss och i luften”, Biblis nr 79, 2017