Handlar om jordbävningen den 12 augusti 1953 på de Joniska öarna där Argostoli på ön Kefalinia blev hårt åtgången.

Jordbävningen på de Joniska öarna den 12 augusti 1953 hade en magnitud på 7,2. Skalvet, tillsammans med andra mindre skalv under dagarna strax före och efter den 12:e orsakade direkt 476 människors död. Med samma kraft som hos 63 miljoner ton trotyl lyftes hela Kefalonia 60 centimeter upp ur havet inom loppet av några få sekunder. De långsiktiga konsekvenserna för öar som Kefalonia och Ithaca skulle bli än mer katastrofala.
I princip varenda byggnad på de drabbade öarna jämnades med marken eller blev allvarligt skadad. Människorna på öarna, som redan nyss uthärdat ett världskrig och ett blodigt inbördeskrig, hade nu drabbats av en blixtsnabb och allomfattande katastrof. Det är inte märkligt att öborna, vid det laget, gav upp.

P. D. Gick, kapten på den brittiska jagaren Daring, som anlände till Kefalonia strax efter skalvet beskrev hur människorna Argostoli hade samlats nere på piren i hopp om att få plats på ett skepp som kunde ta dem därifrån. ”De brydde sig inte om mat eller vatten, utan ville bara komma till en bit land som inte rörde på sig”, beskriver kaptenen.

Över 100 000 människor lämnade öarna efter jordbävningen, många för att aldrig mera återkomma. Än idag uppgår Kefalonias befolkning endast till 36 000. Innan jordbävningen 1953 var den 125 000.