Sillhistoria, sommarflickor och salta bad ska locka turister till Lysekil, hoppas filmskaparen Åke Falck, en av den svenska televisionens grand old men.
Lysekil är sillens svenska huvudstad, även om den första så kallade sillperioden inträffade redan när samhället var dansk-norskt i mitten av 1500-talet. Just tillgången på lättfångad sill nära land lade grunden för ett livaktigt samhälle vid Gullmarsfjorden, där befolkningens storlek pendlade i takt med sillstimmens rörelser. Under andra hälften av 1700-talet var sillstimmen särskilt stora, och Lysekil fick rollen som ett svenskt marint Klondyke. Än idag sysselsätter fiskeindustrin ett 40-tal personer i Lysekil, och kanske kan man påstå att Lysekils sill återigen är i norska händer. Sedan 2012 ingår fiskfabriken i Lysekil nämligen i en norsk fiskekoncern.
Kalla bad blev det sena 1800-talets modefluga, och nu kunde Lysekil locka också de som tröttnat på matjes och böckling. Faktum var att Lysekils kallbadhus är ett av landets äldsta, uppfört 1864 av den svenske badnestorn Carl Curman, som också låg bakom bland annat Sturebadet i Stockholm. Curman själv blev så småningom docent i balneologi, läran om badets hälsoeffekter på människokroppen, och de första badgästerna i Lysekil såg nog de kalla västkustdoppen mer som medicin än nöje. 1953 däremot tycks badlivet handla om ungefär samma sak som idag, det hoppas och dyks och spanas på varandra. Filmens regissör, manusförfattare och speaker – TV-pionjären Åke Falck, tycks till och med mena att de heta sommarflirtarna väntar varje Lysekilsturist.