Cognac
Världens finaste och mest kända alkohol har en lång och brokig historia: Från 1200-talets exportsuccé i Holland till dagens hip hop-dryck par préférence.
Redan på 200-talet fick Frankrikes galler rätt att odla vin av sina romerska herrar. I Saintonge vid den franska atlantkusten anlades några av de första galliska vinodlingarna, på samma jordar som tusen år senare skulle skapa en exportsuccé i norr.
För det var faktiskt holländarna som uppfann konjaken. På 1200-talet passade holländska salthandlare på att fylla lastrummen med viner från Poitou-området, för att sälja med god förtjänst i Amsterdam. Varefter seklen gick utvecklades tekniken att förvara vinet, så att det inte skulle skadas under sjöresan. Lösningen blev destillation, eller, som holländarna kallade det: brandwijn, eller bränt vin. Brandy.
Nästa utvecklingssteg verkar också mest ha skett av en slump. Brandwijnet som transporterades i ekfat tog ibland smak av eken, när transporterna försenades. Resultatet visade sig vara en mycket godare dryck än originalet, och ekfatslagring blev, från och med 1600-talet, standard för brandyn från Cognac.
Under musettedragspelstoner får vi i filmen följa 1950-talets cognacsframställning, med dess ständiga kamp mot växtsjukdomar (som på 1800-talet nästan helt utrotade vinstockarna i området) och traditionstyngda destillationsprocesser. Men drycken skulle, trots journalfilmen, sjunka i popularitet fram till våra dagar, då försäljningen åter vänt uppåt. Okänt om det beror på regissören Wickmans något tvivelaktiga konstaterande ”att trots att man dricker dagligen är alkoholism okänt i regionen”.
Räddningen för cognacsbönderna är hiphop-frälsta afroamerikaner, som med Busta Rhymes ”Pass the Courvoisier” och californienrapparen Devino Fortunatos ”Cognac Loungin”, fått ett populärkulturellt alibi att smutta på brandwijnet.
Torgny Wickman
Torgny Wickman blev mest känd för sexualupplysningsfilmen Ur kärlekens språk. Under sin långa karriär verkade han dock inom långt fler genrer än informationsfilm och mjukporr. Socialreportage, reklam och thrillers står också på regissörens repertoar, som det här temat är ett urval ifrån.
Regissören Torgny Wickman var 24 år gammal när han 1935 grundade produktionsbolaget Ellwe-Film. Tre år senare gjorde han Godag staty, ett porträtt av konstnären Carl Milles och hans trädgård på Lidingö i Stockholm. Här finns en lätt ton i ord och bilder som återkommer i de hundratals reklam- och informationsfilmer som Torgny Wickman och Ellwe-Film, senare ombildat till Svensk Journalfilm, producerade under flera decennier.
Kortfilmerna Ögat ser och Det glömda rummet från 1960 kallas socialreportage, men Ögat ser om vår syn lyfter fram produkter från färgindustrin, medan Det glömda rummet om våra toaletter och badrum var beställd av Gustavsberg. Torgny Wickman gjorde dem till poetiska och pedagogiska kavalkader och missade inte ett tillfälle att visa en lättklädd dam eller ett par nakna bröst. Så har han också skrivit in sig i den svenska filmhistorien som regissören till Ur kärlekens språk från 1969, en sexualupplysningsfilm med autentiska samlag som väckte uppmärksamhet över hela världen och fick ett par uppföljare.
Med filmer som Kyrkoherden från 1970 och Anita – ur en tonårsflickas dagbok från 1973 kom Torgny Wickmans namn att förknippas med den gladporr eller mjukporr som vid den tiden visades flitigt på svenska biografer runt om i landet. Men i filmen om Anita, där en ung Stellan Skarsgård spelar psykologistudent som försöker bota Christina Lindbergs nymfoman, lägger Torgny Wickman fokus på kvinnans orgasm och moraliserar över gubbarna som utnyttjar henne. På samma sätt hade Kärlekens språk-filmerna syftet att frigöra sexualiteten.
Efter ett par försök i thrillergenren slutade Torgny Wickman att göra långfilm i slutet av 1970-talet. Hans sista kortfilmer återvände till konstens värld, som i Albert Målare från 1987 om en av Sveriges mest framstående konstnärer i slutet av 1400-talet. Torgny Wickman gick bort 1997.
Lästips:
- Björklund, Elisabet och Mariah Larsson (red.), Swedish Cinema and the Sexual Revolution (Jefferson, North Carolina: McFarland and Co., 2016)
- Idestam-Almqvist, Bengt, ”Filmkonst och konstfilm”, Chaplin nr 9, 1962
- Qvist, Per Olof och Tytti Soila, ”Eva – den utstötta / Swedish and Underage”, Tytti Soila (red.), The Cinema of Scandinavia (London: Wallflower, 2005)
- Sundgren, Nils-Olof, ”Ur Kärlekens språk”, Filmkonst september, 1993
- ”Torgny Wickman berättar filmhistoria”, intervju av Per Lönndahl, ljudkasett inspelad 1995, Sfi:s bibliotek, Stockholm