En lektion i porträttkonstens historia. En lek med kameraögat och våra fördomar av konstnären Ola Billgren och filmaren Carl Slättne.

Vad tittar du på när du ser på ett porträtt av en kvinna? Varför är porträtt av män oftast bilder av män som gör någonting, medan kvinnorna i porträtten bara ser – eller ser bort? Hur är familjer avbildade? Och varför alla dessa hundar?

Ola Billgrens och Carl Slättnes film Avbild väcker många oväntade frågor medan de tar oss med på en resa genom konsthistorien. Resan börjar med två tonårsflickor och en fotoautomat. Flickorna granskar sig själva kritiskt i spegeln utanför automaten innan de går in. Från bilden av en flicka i en fotoautomat vandrar vi över till en mängd olika andra bilder, kända och okända, ur konsthistoriens rika gömmor av flickor och kvinnor, fotograferade, målade, skulpterade.

Så befinner vi oss i en park där en grupp unga män just har fått korn på en ung, vacker flicka. Hon sitter för sig själv på en bänk lite längre bort. Killarna vill gärna fotografera henne, men vill hon det? Deras avbildninsgförsök visar sig få en ände med förskräckelse.
Nu är det pojkarnas och männens tur att bli avbildade. Sedan är det gruppbilderna, familjeporträtten, barnen och självporträtten i en fascinerande kavalkad av människor – hästar, lejon och många små hundar…

När man väl sugits in i malströmmen av ansikten, blickar och poser är det omöjligt att inte bli fascinerad. Människans ansikte är en oändlig upptäcktsfärd, en fascinerande karta över både främmande och bekanta landskap. Vad säger egentligen ett porträtt av en kung, en drottning iförd pärlor och stärkkrage, ett barn i korsett och krinolin? Och vilka hemligheter vilar i van Goghs blick? Eller Rembrandts?