Bob från Höganäs
Bob föddes 1927 i Argentinas bergsområden och skulle kunnat levt ett liv i det fria om inte… Doktor Alling från Höganäs hade varit på en jakt- och studieresa. Efter att ha skjutit en pumahona hittades en liten pumaunge i närheten av honan.
Doktor Alling hus hemma i Höganäs var fullt av djur det fanns både katter, hundar, en papegoja, sköldpaddor, påfåglar, apor och höns. Det passade bra att utöka med en liten puma.
Under resan över atlanten skadade sig Bob och den omvårdnad och närhet som Doktor Alling gav Bob resulterade i att Bob vart mer tam än vild. Doktor Alling lär har sagt att Bob är en underbar vän och lekkamrat, en förtroendefull, kärleksfull och angenäm krabat.
I filmen visar Doktor Alling sina många gevär. Filmen är ett dokument från en tid och plats då vilda djur i fångenskap inte var kontroversiellt, inte ens att inhysa dem i sina privata hem. Det går att se också i Veckorevy 1935-11-25 där regissören Arne Sucksdorff är ute och promenerar med sitt Lodjur på Östermalm. I Bara en räv (1938) blir fångas en liten räv och görs till husdjur.
Förstått i en sådan kontext blir Doktor Allings beslut att ha Bob hemma mindre spektakulärt. Icke desto mindre var Bob en särskild och minnesvärd närvaro i Höganäs.
Jaktresor till sydligare breddgrader har sin historia: Under kolonialtiden blev det populärt bland kolonialisterna att jaga och ta hem troféer från landområdena de koloniserat (enligt Djurrättsalliansens granskning 2021 gör rika svenskar detta än idag).
År 1941 dog Bob efter att ha ätit upp en galosch. Efter hennes död fanns hon under en tid på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. I dag är hon tillbaka i Höganäs och finns att beskåda på Höganäs museum – KKAM.
SE ANDRA FILMER I NÄRHETEN
Stadsfilmer
Hurtig marknadsföring, impressionistiska små mästerverk eller bildsatt utbildning – stadsfilmerna finns i många stilar och former. När man öppnade biografer förärades staden med ett porträtt redan från 1907 och beställningsfilmerna om svenska platser blev sedan en långlivad genre.
De första svenska stadsfilmerna gjordes av Svenska Bio 1907: en tid då den icke-fiktiva filmen utgjorde ett betydande inslag i utbudet. Det var en kommersiell strategi hos Svenska Bio att förära ett stadsporträtt åt de orter man öppnade biograf i. Filmerna presenterade stadens sevärdheter och fångade bilder från platser med rörelse, som gator, torg och vattendrag.
Genren levde vidare efter övergången till ljudfilm. Presentationen av städernas näringsliv blir då ett allt vanligare inslag – mycket beroende på att det lokala näringslivet ofta var finansiär eller beställare av filmen. Ljudfilmerna har också en mer påtaglig beställningskaraktär och, genom speakertextens utläggningar, ett utvidgad retrorik om det som visades i bild.
Att filmerna är gjorda enligt en liknande formel med återkommande berättargrepp kan säkerligen ha berott på att de skapades av en begränsad skara filmare, som inte sällan var specialiserade på just dennna typ av beställningsfilm. Där finns exempelvis den flitige Ragnar Johnson som tycks ha haft förmågan att smidigt kunna avväga balansen mellan uppvisande av turistvärden och näringslivspresentation, allt enligt beställarens önskemål.
Lästips:
- Mörner, Cecilia, ”Sven Nilsson Film revisited: Lokalfilm i världsarvsförmedlingens tjänst”, Erik Hedling och Mats Jönsson (red.), Välfärdsbilder: Svensk film utanför biografen (Stockholm: Statens ljud- och bildarkiv, 2008)
- Persson, Erik, ”Kommunal reklam- och informationsfilm i Göteborg 1938 till 1964”, http://filmarkivforskning.se/teman/kommunal-reklam-och-informationsfilm-i-goteborg-1938-till-1964/
- Snickars, Pelle, Svensk film och visuell masskultur 1900 (Stockholm: Aura förlag, 2001)
- Stigsdotter, Ingrid, ”Moderna Malmö”, Mats Jönsson och Pelle Snickars (red.), ’Skosmörja eller arkivdokument?’ Om filmarkivet.se och den digitala filmhistorien (Stockholm: Mediehistoriskt arkiv, 2012)