Filmarkivet.se

För årskurs 7-9 i samhällskunskap, geografi och historia.

Det svenska välfärdssamhället handlade till stora delar om industrialiseringen och urbaniseringen. Sverige på 1900-talet var ett land rikt på naturresurser och teknisk expertis och i filmerna från folkhemsåren ser vi en fascination för tekniken, maskinerna, ingenjörerna och framtiden. Men hur gick det för miljön och hur startades kampen för ett mer hållbart samhälle?

För läraren

Välfärdssamhällets historia är också industrins, näringslivets och den tekniska utvecklingens historia. I folkhemmets filmer möter vi ett Sverige som fullkomligt lyser av rikedomar, både i skog och mark och i de framväxande städerna. Maskinsamhället och ingenjörskonsten hyllas, men också själva arbetet: yrkesskickligheten hos det arbetande folket firar triumfer bland kugghjul och löpande band.

Filmerna i det här temat fungerar som komplement i samhällskunskap för årskurs 7-9 för att ”reflektera över hur individer och samhällen formas, förändras och samverkar”. Och som exempel på livsmiljöer i undervisningen av geografi och framväxten av det svenska välfärdssamhället i historia för årskurs 7-9.

Vi börjar med flygbilder över Borås, Sveriges textilcentrum, som inleder Hur en Eiserstrumpa kommer till. Men det dröjer en stund innan vi kommer ner på golvnivå och får se hur arbetet i de toppmoderna fabrikerna går till. För det är nämligen där som den mycket åtråvärda silkesstrumpan produceras. Först efter att hela bilden av ett blomstrande samhälle har etablerats får vi se kvinnorna som står vid spolmaskinerna, skaftmaskinerna och stickmaskinerna.

Filmmakarna vill verkligen inte att vi ska missa poängen här: att ett välfärdssamhälle inte byggs av enskilda individer som jobbar på var och en för sig utan av många olika bidragande medborgare som tillsammans bildar en helhet som gagnar alla. Intressant nog talas det inte uttryckligen i filmerna om solidaritet eller om medborgarnas rättigheter och skyldigheter i det framväxande välfärdssamhället. Däremot betonas istället, och ofta, det framgångsrika mötet mellan gammalt och nytt, och hur de traditionella hantverken låter sig anpassas till storskaliga industrier.

Men det är skogen, forsen och järnmalmen som är nycklarna till det svenska välfärdssamhällets framgångar. Detta sägs med kraft i både ord och bild i exempelvis Den röda tråden, en film om järnverket Lesjöfors i Värmland: ”Långt inne i de trolska skogarna i Selma Lagerlöfs land, i järnbärarland, ligger det gamla bruket. Här var för trehundra år sedan ödemark. Idag reser sig nere i dalen en högmodern industriell anläggning…”

Många filmer skildrar på liknande, lite högtravande vis, hur klassiska hantverk förvandlats till storskaliga industrier. I Eld, lera och människor får vi följa det fascinerande arbetet i porslinsfabriken i Gustavsberg, men först efter att filmregissören har guidat oss igenom Värmdölandets hembygdshistoria och dess omvandling från lokalt storgods till nationellt betydande industri av såväl toalettstolar som vardagsporslin.

Många av stadsfilmerna blir som reklamfilmer för den lokala näringen där industrin illustrerar stadens ”själ”. På så vis beskrivs textilstäderna Borås och Norrköping som “den flitiga staden’” respektive “det idoga arbetets stad”. Motala präglas av sin radioindustri, Malung av sin skinnindustri, Gävle av både halstablettsfabrik och rakbladstillverkning, och så vidare.

I dessa pågående hyllningar av det moderna samhället spelar maskinerna en huvudroll. Vi får följa hur invecklade maskiner med kedjor och valsar förvandlar råvaror till komplicerade industriella produkter, men också hur maskinerna producerar vårt dagliga bröd. Ett intressant särfall är den så kallade mjölkpropagandan, den som förs fram i exempelvis Plomberad mjölk – en film om modern, hygienisk mjölkproduktion där den moderna tekniken garanterar de bästa mjölkprodukterna.

Filmerna verkar kanske besatta av teknik och maskiner. Man kan notera att filmen om Eiserstrumpan är en del i en serie filmer ”med filmkameran på strövtåg bland kuggar och hjul”. Men filmerna berättar även om den hårt arbetande människan. Det är arbetarna och deras flit och skicklighet som bidrog till en positiv framtidsanda där allas välfärd är målet. I Eld, lera och människor ser vi hur industrin ger arbete åt såväl grovarbetare som konstnärer.

Lägg märke till hur det svartvita fotot förvandlar industrimiljöerna till vackra och sagolika platser. Ofta är det en av dåtidens främsta filmfotografer som står bakom kameran. Lyssna också gärna på det som sägs: texterna är ofta högtravande men också poetiska.

Det dröjer dock till början av 70-talet innan dessa arbetare själva får ordet, som i Axel och maskinen och i Flickor på Marabou. Det dröjer också innan frågorna kring effekterna av industrialiseringen och vår moderna livsstil börjar dyka upp. Till en början handlar det om en vädjan till allas vårt individuella ansvar, att värna allemansrätten och inte skräpa ner, som i Den nya floran och Den dolda faran. Senare kommer en ny generation av unga filmare som för fram sina krav på en mer miljövänlig politik och alternativa livsstilar.

Läs gärna även om våra teman Det svenska välfärdssamhället 1: Rätten till skola, arbete, bostad, Det svenska välfärdssamhället 2: Demokrati, funktionalism och social ingenjörskonst, samt Folkomröstningar och Reklamfilmer.

Text: Louise Lagerström, filmskribent, 2010. Redigerad: Mikaela Kindblom, filmpedagog och filmhistoriker, 2020