Ett sommarkåseri om Norrköping
Alla vägar leder till Norrköping. Fabrikens och idyllens stad. Forntidens och nutidens stad. Nordens Manchester.
Kåseriet hyllar och propagerar för livet i Norrköping genom att visa arkitektur, historia, parker och sport till dynamisk musik. David Ekdahl regisserade i samarbete med ett filmteam där alla har långa verkslistor.
Bibi Lindström som stod för scenariot arbetade främst som arkitekt och scenograf, på imponerande många (runt 150) filmer. Dessutom så regisserade hon En Stockholmssilhuett (1943), fotad av en 21-årig Sven Nykvist, om Berns salonger i Stockholm.
Filmfotografen Ragnar Westfelt fotade bland annat Mauritz Stillers Sången om den eldröda blomman (1919) tillsammans med Henrik Jaezon, Per Lindbergs Norrtullsligan (1923) och Karin Svanströms Flickan i frack (1926).
Den småländske musikern Erik Baumann började som stumfilmspianist i Uppsala, anlitades i SF:s biograforkester och komponerade därefter på Europa Film livet ut.
SE ANDRA FILMER I NÄRHETEN
Stadsfilmer
Hurtig marknadsföring, impressionistiska små mästerverk eller bildsatt utbildning – stadsfilmerna finns i många stilar och former. När man öppnade biografer förärades staden med ett porträtt redan från 1907 och beställningsfilmerna om svenska platser blev sedan en långlivad genre.
De första svenska stadsfilmerna gjordes av Svenska Bio 1907: en tid då den icke-fiktiva filmen utgjorde ett betydande inslag i utbudet. Det var en kommersiell strategi hos Svenska Bio att förära ett stadsporträtt åt de orter man öppnade biograf i. Filmerna presenterade stadens sevärdheter och fångade bilder från platser med rörelse, som gator, torg och vattendrag.
Genren levde vidare efter övergången till ljudfilm. Presentationen av städernas näringsliv blir då ett allt vanligare inslag – mycket beroende på att det lokala näringslivet ofta var finansiär eller beställare av filmen. Ljudfilmerna har också en mer påtaglig beställningskaraktär och, genom speakertextens utläggningar, ett utvidgad retrorik om det som visades i bild.
Att filmerna är gjorda enligt en liknande formel med återkommande berättargrepp kan säkerligen ha berott på att de skapades av en begränsad skara filmare, som inte sällan var specialiserade på just dennna typ av beställningsfilm. Där finns exempelvis den flitige Ragnar Johnson som tycks ha haft förmågan att smidigt kunna avväga balansen mellan uppvisande av turistvärden och näringslivspresentation, allt enligt beställarens önskemål.
Lästips:
- Mörner, Cecilia, ”Sven Nilsson Film revisited: Lokalfilm i världsarvsförmedlingens tjänst”, Erik Hedling och Mats Jönsson (red.), Välfärdsbilder: Svensk film utanför biografen (Stockholm: Statens ljud- och bildarkiv, 2008)
- Persson, Erik, ”Kommunal reklam- och informationsfilm i Göteborg 1938 till 1964”, http://filmarkivforskning.se/teman/kommunal-reklam-och-informationsfilm-i-goteborg-1938-till-1964/
- Snickars, Pelle, Svensk film och visuell masskultur 1900 (Stockholm: Aura förlag, 2001)
- Stigsdotter, Ingrid, ”Moderna Malmö”, Mats Jönsson och Pelle Snickars (red.), ’Skosmörja eller arkivdokument?’ Om filmarkivet.se och den digitala filmhistorien (Stockholm: Mediehistoriskt arkiv, 2012)