Katrineholms Tingshus är skådeplatsen för en av den svenska rättskipningens vidlyftigaste och intressantaste rättegångar – Marsjömålet. Dramats huvudperson – Emil Larson ”Sme-Emil” med advokat Hugo Lindberg – advokat Van der Velde med sin klient slaktare Gustafsson. Bilder exteriört och interiört från tingshuset. Albert Engström är intresserad av målet och finns på plats. Denna stumfilm visas med ny musik av Matti Bye.

Marsjömålet var en av sin tids mest uppmärksammade rättsaffärer. Bakgrunden var den hemvändande amerikasvensken Johan Emil ”Sme-Emil” Pettersson-Larssons slagsmål med tre Marsjöbor i september 1919. Under bråket hade Sme-Emil skadat sina kombattanter, och bland annat orsakat en allvarlig ögonskada på slaktaren Gustafsson. För övervåldet dömdes Emil Larsson till tre års straffarbete, samt böter på 8 000 kronor. Dessutom utmättes Larssons tillgångar på bortåt 16 000 kronor (landsfiskal Nyman ropade in Larssons bankbok, värd 13 600 kronor på auktion, för 70 kronor), varför han kom ut ur fängelset som en slagen man, såväl mentalt som ekonomiskt.

Emil Larsson hävdade hela tiden att han var oskyldig och att han handlat i nödvärn, och hans fall vann snart uppmärksamhet hos kändisadvokaten Hugo Lindberg. Med Lindbergs hjälp fick Larsson resning i målet, och rättegången i Oppunda häradsrätt den 17 januari 1927, följdes av hela svenska folket. Larssons öde hade vunnit allmänhetens sympati, och 15 000 kronor hade samlats in för att täcka rättegångskostnaderna. Konstnären Albert Engström var på plats för att skildra händelserna, och till och med ett filmteam befann sig på plats för att filma rättegången, något helt unikt i Sverige vid den tiden.

Emil Larsson kom dock att återigen dömas mot sitt nekande, nu till ett års straffarbete, vilket redan avtjänats, och skadeståndet sänktes till 3 000 kronor. Även i hovrätten och i högsta domstolen, dit fallet överklagades, befanns Larsson skyldig. Han var nu en bruten man, gjorde sig ovän med advokaten Lindberg, och slutade sina dagar Sundby Sinnessjukhus, där han avled 1954, enligt folkopinionen utan att rättvisa hade skipats.