Reklamfilm för Lux tvål.
”Gevalia!”, utropar Lill-Babs i en reklamfilm från 1963. Filmen, som pågår i en minut och innehåller 37 klipp, varvar interiörer med exteriörer. Det är uppenbart att den är påkostad med specialskriven musik, sex klädbyten och med en sångerska i huvudrollen som på bara några år blivit en av Sveriges mest folkkära artister. Lill-Babs blev – om uttrycket tillåts – vår kaffeböna nummer ett vid denna tid.
Under 1950- och 60-talen blev många av våra populäraste artister synonyma med kända varumärken. Alice Babs sjöng om Toy, Owe Thörnqvist skaldade om ”Killar med sprätt i gillar Mazetti”, medan Yvonne Lombard hummade fram ”mmm… Marabou”. I Lill-Babs fall handlade det om Gevalia-kaffe som tre år efter tillkomsten av reklamfilmer med henne var den kaffesort som det dracks mest av i Sverige. Lill-Babs förtjänst? Kanske. Men det var inte bara i reklamfilmer hon framhöll kaffets förtjänst. År 1961 spelade hon in en reklamskiva med Putte Wickmans storband som fick namnet ”Kaffe Calypso”.
Samma år som Barbro Svensson, eller Lill-Babs som hon alltid kallades, debuterade på skiva med ”Min mammas boogie” spelade hon in en reklamfilm för Pepsodent. Året var 1954 och att Lill-Babs var en säker artist redan då kan vi konstatera. Tillsammans med en pyjamasklädd balett, som för tankarna till den amerikanska 50-talsfilmen Pyjamasleken (The Pajama Game, George Abbott, Stanley Donen, 1957), sjunger hon att ”hinnan den gula försvann som ett skott”. Det var tjugo år innan Björn Borg – med tennisracket i hand – i en reklamfilm uppmanade oss att borsta bort den gula hinnan med Pepsodent.
Ett mellanting mellan reklamfilm och musikal är filmen Torget (Per Gunvall, 1960) som var en beställningsfilm för KF (Kooperativa förbundet). I filmen medverkade Lill-Babs som trulig ung tjej som så småningom blommar upp då hon får sjunga om Charleston tillsammans med Owe Thörnqvist. Ett helt batteri av dåtidens unga skådespelare och musiker syns i filmen, till exempel Monica Nielsen, Barbro Hörberg och Benny Bailey. Gunilla Pontén hade valt ut kläderna till denna färgglada film, digitalt restaurerad 2013.
Flitiga Lill-Babs medverkade under en tioårsperiod i fyra tyska och sex svenska långfilmer, varav tre tillsammans med komikerparet Carl-Gustaf Lindstedt och Arne Källerud. Trion hade gjort succé i revyer på Stockholms teatrar och föreställningarna flyttades framgångsrikt över till film. Svenska Floyd (Börje Nyberg, 1961) var en av de mest populära och i samband med att filmen spelades in, bland annat i Cannes, passade även Lill-Babs på att svassa på Croisetten i en reklamfilm för Lux-tvål. Så småningom lämnade Lill-Babs kaffet, tandkrämen och tvålen och var såväl värdinna som sjöng om frukt i Husmors filmer våren 1975 (Rune Hagberg m.fl., 1975).
När Filmarkivet.se fyllde ett år, 2012, var Lill-Babs tillsammans med Yvonne Lombard och Roy Andersson gäster i Filmhuset, där de hyllades för sina insatser att göra den svenska reklamfilmen roligare, snyggare och mer lustfylld.
Jan Göransson, redaktionen, Filmarkivet.se, 2022.
Lästips: