Året runt i yttersta havsbandet. Om livet i den yttersta skärgården. Filmen skildrar människor, djur och natur under ett år. Inspelad på Ornö.

Livet i skärgården har alltid varit hårt. Här förväntades fiskebönderna vara mer eller mindre självförsörjande på sina små jordlotter, och på det som sommarens fiske gav. Allra mest kritisk blev situationen under de vintermånader då isen varken bar eller brast, och då kommunikationerna med omvärlden i princip bröts helt och hållet.

1943 var situationen än mer prekär för skärgårdsborna. Kriget hade redan skördat sina offer till sjöss, med omkringdrivande minor, och båten som ses i filmen, isbrytaren Bo Simson, som tidigare hade gått i turtrafik i vinterskärgården, hade 1940 inkallats till kustartilleriet i Vaxholm och Berga.

Men fisket var ändå en så livsviktig näring på öarna att skärgårdsfolket trotsade både minor och ubåtar. Man var också van vid farorna till sjöss. Ute på ytterskärgårdens öar finns än idag resterna efter begravningsplatser på Horssten och Svenska Högarna. De vindpinade skären saknade jordlager tjocka nog åt regelrätta begravningar, men istället restes små murar över de avlidna fiskarnas gravplatser, som nödtorftigt fylldes med jord.