Julotta (1937)

• Kategori Kultur och nöje
• Tema Julfilmer, Svenska kortfilmsklassiker i digitaliseringens tidevarv
• Ort Värmdo
• Längd 9 minuter
• Regi Gösta Roosling
• Foto Gösta Roosling
• Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
• Produktionsland Sverige
• Utgångsmaterial 35 mm, normalbild (1,37:1), optisk mono, svartvit
• Arkiv Kungliga biblioteket

Tema Julfilmer

Julfilmerna på Filmarkivet.se är, oavsett säsong, några av våra mest populära på webbplatsen. Inte så konstigt kanske eftersom julen är en av få svenska högtider vars traditioner, från luciafirande till pepparkaksbak, har varit relativt oförändrade under de senaste hundra åren och väcker många barndomsminnen. För många är julen en högtid förknippad med gemenskap medan den för andra är en skarp påminnelse om de som är exkluderade ur denna gemenskap.

I dokumentärfilmen Alternativ jul – alternativt samhälle från 1969 ser vi hur tusentals människor julen 1968 samlades i Stockholm med omgivningar för att fira en annorlunda jul tillsammans, som protest mot den kommersiella julen. Initiativet Alternativ jul växte till en folkfest där cirka 25 000 människor samlades. I filmen kan man bland annat se, i en scen där skådespelaren Torsten Wahlund skymtar förbi, skådespelare framföra ett alternativt julspel med repliker som: ”Josef och Maria har svikit sitt medborgerliga förtroende, missbrukat sitt sociala ansvar. Vad är brottet? De har inte köpt dammsugare.” En annan film som kritiserar kommersialismen runt jul är den animerade Julfilmen (1984) av Lennart Gustafsson, en av våra mest produktiva animatörer som bland annat gjort Råttis (1986) samt filmerna om Bulten och Ville och Vilda.

I vårt urval finns även andra sidan av myntet representerat i form av en reklamfilm för Epa Stormarknad från 1969 som säljer julefrid och en tecknad reklamfilm från Matador som låter alla barn förstå att det är rakblad från Matador som är varje fars drömjulklapp. I Einar Dahlins privata samlingar från 1962 kan vi se familjens och andra Stockholmares julfirande med bilder från bland annat varuhuset PUB:s julskyltning och andra gatumiljöer i traditionsenlig ljusskrud. Våra journalfilmer från 1940- och 1950-talet presenterar en rad Lucia-kandidater, ackompanjerade av jazziga muzakversioner av Sankta Lucia, från den tid då uttagningen också var en skönhetstävling. Inom ramen för dessa filmer finns även en skälmsk, för att låna speakerns ordval, Lucia i drag från Pressfotografernas klubbs firande på Skansen 1945. Märk väl den roade församlingens välondulerade huvuden.

För den som ändå föredrar sitt julfirande nostalgiskt, högtidligt och traditionsenligt, vill vi tipsa om både den stämningsfulla Julotta från 1937 och Tomten av Gösta Roosling från 1941. Tomten, med den rumänsk-svenske cirkusartisten och skådespelaren Kiki i titelrollen, visas årlingen under julhelgen på Sveriges Television. Kanske sammanfattar diktaren Viktor Rydbergs inledande ord, upplästa av skådespelaren Hilda Borgström, ganska så väl de teman våra filmer tar upp: ”Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma, alla sover i enslig gård, djupt under midnattstimma.”

Wanda Bendjelloul, redaktionen, Filmarkivet.se, 2017

Lästips:

• Esping, Ingrid, ”Bland elaka jultomtar och hemstöpta ljus: nedslag i privata julfilmer från 1930-tal till 1980-tal”, Erik Hedling och Mats Jönsson (red.), Välfärdsbilder: svensk film utanför biografen (Stockholm: Statens ljud- och bildarkiv, 2008)
• Connelly, Mark (red.), Christmas at the Movies: Images of Christmas in American, British, and European cinema (London och New York: I.B. Tauris, 2000)
• Hagström, Charlotte m.fl. (red.), Nu gör vi jul igen (Göteborg: Institutet för språk och folkminnen, 2006)
• Löfgren, Orvar, ”Drömmen om den perfekta julen”, Jonas Frykman och Orvar Löfgren (red.), Svenska vanor och ovanor (Stockholm: Natur och Kultur, 1991)
• Svehla, Gary och Susan Svehla, It’s Christmas time at the movies (Baltimore, Md.: Midnight Marquee, 1998)

Tema Svenska kortfilmsklassiker i digitaliseringens tidevarv

Merparten av det svenska filmarvet består av kortfilmer. I takt med att de restaureras digitalt av Filminstitutet kan många av dem publiceras på Filmarkivet.se. Verk som tidigare har varit undanskymda och bortglömda kan nu upptäckas på nytt. I det här temat har Filmarkivet.se samlat verk av bland andra Arne Sucksdorff, Mimi Pollak, Birgitta Jansson och Jonas Odell.

(I temat finns fler filmer publicerade än vad som nämns i texten, totalt 56 digitaliserade filmer)

När filmbranschen övergick från analog till digital visningsteknik i början av 2010-talet gick det snabbt. På bara några få år var den omvälvande förändringen ett faktum. Ny film började produceras och distribueras digitalt och visningstekniken följde snabbt efter. Redan kring 2013 var de flesta biografer i Sverige digitaliserade och majoriteten av dem gjorde sig av med sina 35 mm-projektorer. Möjligheterna med spridning av digital film var nu enorma. Samtidigt fanns hela filmhistorien, över hundra år av film från hela världen, producerad och bevarad på analog filmbas. Filmarvsinstitutioner världen över insåg att deras samlingar måste digitaliseras för att publiken skulle kunna ta del av filmhistorien.

I utvecklingen av digital film uppstod också ett skriande behov av att kunna bevara det analoga filmmaterialet. För att fortsätta kunna ta hand om de första hundra åren av film måste analog utrustning och kompetens säkerställas, även om den kommersiella analoga branschen stängde ner. För det digitala kan inte ersätta det analoga fullt ut. De analoga filmkopiorna är original, likt museala föremål, som måste finnas som referens för framtida kopior och format. Utan analoga kopior och projektorer kan varken forskare eller publik uppleva filmens första hundra år i original. Båda formaten måste därför på sätt och vis leva parallellt även i framtiden.

Regeringen anslog 40 miljoner kronor till Filminstitutet 2013 för att under en femårsperiod påbörja digitaliseringen av det svenska filmarvet, som består av över 10 000 filmer. Med en stab för scanning, ljussättning, ljudläggning, restaurering och mastring byggdes det upp en högkvalitativ digital restaureringsverksamhet. Digitala redigeringsverktyg är kraftfulla och möjligheten att manipulera ljud och bild är närmast oändliga, och för att hitta ett slags standard togs etiska riktlinjer fram. Riktlinjerna beskriver vilka förändringar av ljud och bild som kan utföras och vilka som bör undvikas i den digitala bearbetningen av filmerna. Målet är att den digitala versionen av en film ska återge ursprungsversionen så långt som detta är möjligt och som resurserna tillåter. Dessa riktlinjer överensstämmer med den internationella filmarkivfederationen FIAF:s ”Code of Ethics”.

Varje år väljer ett redaktionsråd ut ett antal filmer, med så stor bredd som möjligt – från stumfilmstiden fram till 2010-talet, film för barn och vuxna, långfilm och kortfilm, spelfilm, dokumentärer, animation och experimentfilm. Urvalsarbetet ger tillfälle att se över filmhistorien med nya ögon. Verk som tidigare har varit undanskymda och bortglömda kan återupptäckas, filmer som i stort sett varit omöjliga att se kan spridas på nytt. Syftet med arbetet är just att filmerna ska bli tillgängliga för allmänheten, i hög kvalitet. Genom samarbeten med rättighetsinnehavare och distributörer görs filmerna tillgängliga på bio, för streaming och i tv. År 2019 beslutade regeringen att finansieringen av digitaliseringen av filmarvet skulle bli permanent.

Kortfilmsklassiker på Filmarkivet.se

Merparten av det svenska filmarvet består av kortfilmer och vartefter de restaureras digitalt kan många av dem publiceras på Filmarkivet.se. Tillsammans ger de en bred bild av den svenska kortfilmshistorien. Här finns filmer som Mamma gör revolution (1950) av Mimi Pollak (1903–1999), i vilken hon med åskådlig tydlighet ifrågasätter hemmafruns situation. Pollak var en uppburen skådespelare i en rad filmer under hela 1900-talet, men hon regisserade endast en långfilm och två kortfilmer. I Att döda ett barn (1953), efter en novell av Stig Dagerman, skildrar Gösta Werner (1908-2009) med iskall skärpa hur människors liv förändras för alltid i samband med en tragisk bilolycka. I bjärt kontrast till Werners film finns också den charmiga, färgsprakande musikalen Torget (1960), regisserad av Per Gunvall (1913–1995) och med stjärnor som Lill-Babs och Monica Nielsen samt med kostymer av Gunilla Pontén.

Genom andra kortfilmer går det att fördjupa sig i olika filmskapare och genrer. Arne Sucksdorff (1917-2001), en av Sveriges främsta dokumentärfilmare genom tiderna, rörde sig mellan det dokumentära och det fiktiva, ofta med naturen i fokus och med barn i ledande roller. Här finns flera av hans karaktäristiska naturfilmer, men även Uppbrott (1949) med Katarina Taikon i huvudrollen och Människor i stad (1947), som utspelar sig i Stockholm och blev den första svenska filmen att vinna en Oscar.

Den första svenska animerade filmen kom redan 1915 och därefter har produktionen varit rik, tekniken har utvecklats och resultaten har ofta varit framgångsrika. Bland de senare filmerna finns bland andra Jonas Odells (f. 1962) filmer att se, däribland Aldrig som första gången (2006) i vilken han mästerligt blandar dokumentära berättelser med animationer. Även föregångaren Birgitta Janssons (1944–1985) banbrytande Semesterhemmet (1981), där hon på ett liknande sätt växlar mellan leranimation och dokumentära historier, finns att ta del av.

För den som vill botanisera bland personporträtt finns också mycket att se, till exempel filmer om och med Monica Zetterlund och Mai Zetterling. Sist men inte minst bör reklamfilmen uppmärksammas bland kortfilmsklassikerna. Reklamfilmen går ofta hand i hand med fiktionen. Filmskaparna Ingmar Bergman och Roy Andersson är bevis på detta. Med reklamfilm har de inte bara kunnat försörja sig och finansiera sina spelfilmer utan också experimenterat och utvecklat sitt filmspråk, och med tiden har reklamfilmerna blivit små verk i sig.

Vi befinner oss fortfarande i en övergångsperiod i filmhistorien. Tekniken har förvisso blivit digital, men den stora mängden film är fortfarande analog. De filmer som finns tillgängliga att se digitalt är alltför få för att göra filmhistorien rättvisa. Samtidigt möjliggör digitaliseringen spridning av film i en helt annan omfattning än tidigare, och den har gett oss chansen att omvärdera och återupptäcka vår historia. Precis så som framtiden förhoppningsvis kommer att utforska den tid som vi lever i just nu.

Författare: Lova Hagerfors, tidigare chef för Tillgängligt filmarv och Cinemateket, (2022).

Lästips:

• Binder, Michael, A Light Affliction: A History of Film Preservation and Restoration (USA: Lulu, 2014)
• Fossati, Giovanna, From Grain to Pixel: The Archival Life of Film in Transition (Amsterdam: Amsterdam University Press, 2009)
• Meden, Jurij, Scrathes and Glitches: Observations on Preserving and Exhibiting Cinema in the Early 21st Century (Wien: Austrian Film Museum, 2021)

• https://www.filminstitutet.se/sv/fa-kunskap-om-film/digitalisering-av-film/
• http://www.ace-film.eu/wp-content/uploads/2012/05/final_report_en.pdf.
• https://www.fiafnet.org/pages/Community/Code-Of-Ethics.html