Gulaschen köper konst – Teckning av Paul Myrén
Ordet ”gulaschbaron” myntades under första världskriget och betecknade en person som gjorde sig förmögenheter på att idka handel med de krigförande länderna, framför allt Tyskland. Inom den svenska skämtpressen var gulaschbaronen ett omtyckt motiv, som i denna journalfilm där Paul Myrén flyhänt tecknar bilden av en av krigets profitörer när denne investerar delar av den nyvunna förmögenheten i Bruno Liljefors karakteristiska djurkonst. En mindre angenäm sida av denna motivkrets är att gulaschbaronen inte sällan tecknades utifrån traditionella antisemitiska stereotyper.
Första världskriget 1914-1918 (Sverige)
Hunger är den genomsyrande erfarenheten i de svenska journalfilmerna från första världskriget. I det här temat kan du se grönsaksodlingar i Stockholms innerstad, demonstrationstågen och brödköerna som ringlade i landet medan omvärlden brann.
Folkhushållningen, det vill säga försörjningen av Sveriges befolkning med livsmedel och andra förnödenheter, sattes på hårda prov under första världskriget. Handelsimporten försvårades av de krigförande ländernas åtgärder, till exempel genom ententens handelsblockader eller centralmakternas ubåtskrig. För att bemöta den alltmer ansträngda livsmedelssituationen inrättades flera statliga organ, bland annat tillkom Folkhushållningskommissionen 1916. Ransonering infördes på en rad livsmedel som socker, bröd, mjöl, kaffe, potatis och ett oräkneligt antal andra basvaror. Att ta del av allehanda livsmedelssurrogat tillhörde vardagen för allmänheten. Livsmedelssituationen blev alltmer prekär i slutet av kriget, och 1917 förekom det till och med regelrätta hungerkravaller på flera orter runt om i Sverige.
Den svenska folkhushållningens vedermödor under krigsåren var ett återkommande tema i journalfilmerna på landets biografer. Filmkamerans panoreringar av evighetslånga brödköer eller framvällande demonstrationståg i storstäder som Stockholm och Göteborg vittnade om tidens allvar. Inte sällan var försörjningssituationen bättre på landsbygden än i städerna, vilket kunde skapa konflikter när anklagelser om spekulation och svartabörshandel hörde till vardagen. I städerna hörde det till vanligheterna att parker och andra grönområden omvandlades till odlingsytor, som i Stockholm där såväl Vasaparken som Karlaplan togs i bruk för grönsaksodling.
Ett annat sätt att möta den alltmer prekära livsmedelssituationen var att med humorns hjälp kommentera och bearbeta vardagens vedermödor och umbäranden. Framför allt skämttecknarna i dags- och veckopressen spelade en framträdande roll. Deras popularitet gjorde att även filmbolagen anlitade dem i sina journalfilmer. Ämnesvalet rörde ofta ransoneringens återverkningar på så kallat vanligt folk. Rasistiska uttryck och klichéer om nationalkaraktärer förekom här på samma sätt som i övriga samhället, inte sällan avbildades till exempel gulaschbaronerna utifrån antisemitiska stereotyper.
Text: Mats Rohdin, redaktionen, Filmarkivet.se, 2018
Lästips:
- Blomqvist, Håkan, Potatisrevolutionen och kvinnoupploppet på Södermalm 1917: Ett historiskt reportage om hunger och demokrati (Stockholm: Hjalmarson & Högberg, 2017)
- Brunius, Célie, Kokbok i dyrtid: De svenska hemmens kristidsrecept insamlade av Svenska Dagbladet (Stockholm : Åhlén & Åkerlund, 1918)
- Franzén, Nils-Olof, Undan stormen: Sverige under första världskriget (Stockholm: Bonniers, 1986)
- Nyström, Hans, Hungerupproret 1917 (Ludvika: Zelos, 1994)
- Romefors, Örjan, ”Världskrigskritik: Satirteckningar i tidningen Naggen”, Carlsson, Carl Henrik (red.), Första världskriget i svenska arkiv (Stockholm: Riksarkivet, 2014)
- Sundby, Christine, ”Från Haparanda till Trelleborg: Röda Korset och krigsfångeutväxlingen”, Carlsson, Carl Henrik (red.), Första världskriget i svenska arkiv (Stockholm: Riksarkivet, 2014)