Gangsterpastisch gjord av studenter vid Filmskolan 1968.

Göran Gunér, en av filmstudenterna 1968, om filmen:

”Övningsfilm i cinemascope och gangstergenren på Filminstitutets filmskola hösten 1968. Filmen döptes efter den Dodge Dart modell -68 som användes i de hetsiga biljakterna. Jag var inte regissör utan produktionsledare – det var till det yrket jag utbildades på skolan. Och regidebuterade gjorde jag inte förrän 12 år senare. Regissör var Christer Dahl, som gick regilinjen tillsammans med Roy Andersson, Marianne Ahrne och Lena Ewert. Den här årskursen hade, på sin tid den helt unika, jämna genusbalansen bland regieleverna.

Christer Dahl var under 70-talet mycket framgångsrik som författare och regissör som del av kollektivet Kenneth Ahl med romanerna Grundbulten och Lyftet (som i filmversion guldbaggebelönades) och TV-filmen Det löser sig, som vann det prestigefyllda Prix Italia.

Vi kom att samarbeta igen en gång för TV-teatern när jag arbetade där 1973-74 och 1983-84 när vi gjorde långfilmen Äntligen! som jag producerade och Christer regisserade. Det blev tyvärr ett präktigt fiasko och efter det lämnade snart Christer filmen. Sedan länge arbetar han framgångsrikt med teater för barn inom ramen för dockteatergruppen Tittut.

Bland statisterna i filmen förekommer konstnären och filmaren Carl Johan de Geer och Susanne Björkman – senare känd som en mycket stor begåvning inom radiodokumentären och även professor i radio på DI.

Christer Dahl betraktades under skoltiden som en stor talang, vilket alltså infriades under 70-talet. Han var bl.a. på gång att göra en långfilm baserad på Sven Delblancs roman Homunculus – jag minns en middag med Harry Schein, Sven Delblanc, Christer Dahl och mig. De båda lite äldre kända herrarna förde en oerhört briljant dialog med varandra och vi yngre satt stumma av förundran och beundran. Men någon ”Homunculus”-film blev det aldrig. När det gäller Dart 68 vill jag minnas att vi helt enkelt ville göra en stilövning i actiongenren för att ytterligare förbereda oss för det professionella filmliv som väntade oss och där det nog var bra att kunna visa upp en hantverksmässig bredd. Det var väl minst tre som dog?”

Göran Gunér 27 januari 2011